Det är dags

Efter många veckors slit, speciellt den sista, så ska äntligen Carmen sättas upp. Ikväll smäller det, då är det hundrafemtio procent som gäller, och detta trots att kören mestadels är lika aktiva som slagverkarna, alltså får sitta tysta femtio procent av första akten. Men maffigt kommer det bli och jag vill egentligen klona mig ikväll, bara för att kunna sitta i publiken och lyssna samtidigt som jag står uppe på scen, precis bakom pukorna.

Ute ligger snön åter vit igen på backen och jag blev lite ledsen i själen när jag vaknade och såg det igår morse. Men sen åkte jag ut till Borgen och gjorde det till något bra istället. Pulka, "rumplapp" eller stjärtlapp som det egentligen heter och soppåse tog oss ner för backen om och om igen, för att sluta hela eftermiddagen med att bygga en enorm drake.

Nej, man blir inte vuxen när man slutar leka. Man dör då.

Det handlar inte alls om lathet har jag lärt mig, bara om prioritering.

Jag och Sveriges Lagar sitter i köket och umgås över en kopp te. Vi har rett ut en del sen sist, trots att det var lite sura miner när jag kom hem i fredagsnatt efter filmkvällen på Borgen. Som kompensation åkte vi båda två ut till filmkvällen igår, som också den var epic precis som fredagskvällen. Det känns skönt att vi försonats någorlunda så här dagen innan tentan faktiskt.

Så filmkväll igår igen och den här gången visades "Leon" (fanatiskt fatastisk film!) och The princess bride (en kärlekshistoria med i princip bara one-liners som repliker genom hela filmen som gör den väldigt rolig att se på). God mat, gott sällskap och bra film, det gör en kväll.

Men nu Sveriges Lagar, nu gör vi något kul tillsammans och stäker lagkänslan inför morgondagen. För imorgon är det Jag och Sveriges Lagar vs Tentan.

Sa jag inte att det var Svenska lagar som drev med mig, för lapparna låg just där. I lagboken...

Nu är det bra! Lagboken lever sitt eget liv och går mig på nerverna och nu är det bra! Jag tror inte att den vill att jag arbetar igenom den. Planen för igår var att jag skulle arbeta igenom den, men upptäckte att jag bara hade de små markeringslapparna. Pennan jag använder till just dem var försvunnen. Så efter mycket letande efter pennan, kom jag tillbaka med den och upptäckte att de små lapparna var borta! Jag lovar att Svenska Lagar gömde undan dem bara för att driva med mig, för jag kan verkligen inte hitta dem! Vi kanske borde testa parsamtal..

För övrigt vill jag bara berätta att jag tycker om att veta hemlisar som ingen annan vet:)

Fantastisk dag!

En stor mugg kaffe för fyra spänn, gratismat och skjuts hem från kören! Kan det bli bättre, jag tror inte det. Det är bara helt awesome!
Svenska lagar och jag har för övrigt återförenats efter några månaders uppbrott och jag vill påstå att jag saknat dess sällskap faktiskt och middag på tu man hand hade vi igår. Dock börjar den redan gå mig på nerverna och det har knappt gått en vecka! Wadström var aldrig såhär krävande..

Men nu, mer Big Bang Theory och sen säng säng säng

Vill också bara meddela att uttrycket "Om det är frågan om svamparna så är de kineser!" uppkom för exakt ett år sedan igår och idag exakt ett år sedan jag testade mina supeduperhöga stövlar på isgata. Det var allt. Over and out!

Jar har grävt fram min lagbok och dammat av den. Det är dags för en fight med den nu igen.

Jonna och jag tänkte vi skulle vara duktiga och plugga från elva idag. Det blev inte riktigt så. För det första kom ingen av oss dit till just elva och för det andra blev det mest prat. Blir lätt så när man varit ifrån varandra nästan en vecka. Jäkla hemtentor isolerar oss från varandra! Sedan drog vi faktiskt till staden och kollade läget. Det var bra där. Och jag var inne på Pianotjänst och blev smått frälst. Alla vackra intrument viskade "ta med mig hem!", ett piano som skrek av skönhet och en bas som jag sålt en del av mitt hjärta till. Jag är inte säker på att jag klarar av att gå in där en gång till utan att plånboken skulle få sig lite stryk.

Imorrn börjar alltså juridiken igen och jag tänker börja den kursen med att träffa en god vän till mig, som jag knappt träffat på alldeles för länge. Det är verkligen på tiden.

Borde skriva den sista halva sidan, packa och städa, så frågan är ju. Hur hamnade jag här?

Imorgon bär det av till Helsingfors. En resa som egentligen är mindre värd än den kostar. Okej, ärligt, det ska bli sjukt spännande och roligt och skönt att komma härifrån, men i helgen skulle självklart alla gamla grunkare komma hem och jag är inte här! Ohnej, jag är inte bitter. Inte bitter någonstans. Speciellt inte över det faktum heller att jag kommer få skriva en kompletteringsuppgift för seminariet jag missar imorrn som dessutom är rollspel. Det är tur att Stina är med.
Så imorgon bär det av till Helsinki och jag lovar, jag ska ha roligt och njuta av att bara får vara borta ett tag. Stänga av verkligheten och glömma alla måsten. Det behöver jag.

För övrigt vill jag berätta att jag denna vecka tagit igen lite för att jag hängt så lite på Världens på senaste tiden och körde tre gånger på rad den här veckan. Träffade en Jana igår också just där och insåg hur mycket jag saknat den flickan. Satt och pratade om ingenting, skrattade till magen krampade och tårarna forsade och badade en stund i lite minnen från förr. Hon är fin hon den där Norrlänningen:)

Men nu skriva färdigt och packa!

Jag kan inte låta bli att hånskratta lite när hon den där kursledaren gör det igen. Skriver tusen miljarder fel själv, trots att hon tjatar på oss stackars studenter att det skulle betyda minuspoäng för det. Och det mest ironiska av allt är när hon skickar ut en skrivguide till oss, där det kryllar av små ordfel överallt. Och hon gör det varje mail hon skickar ut! Jag är glad att jag inte har henne som seminarieledare och rättar mina uppgifter. Hon skulle nog få hört ett och annat.

Det händer mycket nu, eller snarare har jag många bollar i luften. Men jag betar av det bit för bit, improviserar och knåpar ihop det. Det är så mycket jag vill och därför blir det som det blir. Nu får jag stå mitt kast.

För övrigt hade jag världens mysigaste kväll hemma hos Linnéa och co i lördagskväll. Mat och film och det var bara mysigt och jag ville knappt åka hem på kvällen sen. Den kvällen påminde mig lite om de där kvällarna förra året och hur mycket jag saknar dem.

Men LinnéaSandraDanniOchJimmy tack för en wunderbar kväll :)

Sitter här, tre dagar efter Laserdome, och smärtan är olidlig. Ska man vara otränad så ska man. Men roligt var det!

Datorn var på server i fredags hos min käre bror och nu är hela hårddisken på en extern, så som det ska vara. Nu är det vara ominstallationen kvar. Men som jag läste så här lite i efterhand så ska man tydligen kopiera över datorn till en skiva det första man gör. Eller hur de nu menade. Men det är inte så lätt för en relativt oteknisk människa att veta det. Tur att man har bröder som kan och vet saker jag själv inte förstår eller hanterar.
Gårdagen var härlig och Jonna och jag svängde förbi skolan ett på natten. Bara för att vi kan.

Men nu, åter till ritbordet. Nya societeten behöver lite nya klädidéer.



Frisyren från gårdagen (som visserligen inte syns så bra :p)

Så då var man Träl till societeten då

Idag var första mötet med gamla och nya fadderiet. Men än är det några veckor kvar tills vi blir societeten på riktigt och till dess är vårat namn Trälarna. Våra poster är dock satta och här sitter nu spex- och lekansvarig. Och straffansvarig! Så nästa års nollor, vi kommer få det awesome nästa höst!

Nya kursen verkar intressant, men ack vad svårt att läsa litteraturen när folk gömmer undan referenslitteraturen. Den enda man har tillgång till när man varit lite för snål för att köpa böcker. Så en vädjan till er kära idioter, gör inte det. Vi andra har också uppgifter att skriva.

Over and out

Dags för uppdatering inser jag

Blommorna mår rätt okej sen jag kom hem. Malin har återvänt till Småland och ska vidare till utlandet imorrn igen. Jag är nästan klar med projektarbetet. Varit på seminarium och föreläsningar. Tappat bort självdisciplinen. Kommit en halvtimme försent till gruppmötet. Träffat en Matilda. Börjat göda mina gruppkamrater. Haft pluggkväll. Kommit med i Societeten och nästa socionomnollors fadder. Sitter nu i Stockholm, ensam på ett vandrarhem, för att Johannes var tvungen att åka hem till sig och de vuxna gått och lagt sig. Imorgon fortsätter styrelsemötet.

Jag vet. Jag gör som jag brukar när det finns saker jag behöver sluta tänka på. Fyller på med ännu mer, varenda minut, för att slippa fokusera på något annat. En dag kommer jag, om ingen hinner stoppa mig i min framfart, att springa in i en imaginär vägg. En jäkla smäll kommer det bli.

Men det tar vi då, ett steg i taget bara så löser sig allt :)

Det är tomt och tyst här

Nästan alla har åkt hem till sig nu, och kvar är endast mammapappajagochandreas. Men i helgen hann vi med en hel del galenskaper, det blir lätt så i vår familj. Vi tog en tur på sparkarna igår, och mer perfekta kan inte gatorna bli för spark som det är här nu. Nerkörd snö utan sand på. Vi tog oss alltså iväg och skulle åka ner för en av de brantare backarna här. Jag tror ni redan nu ser vart den här historien slutar för det är rätt typiskt mig. Jajemen, i en snövall. Filmbeviset finns att hitta på ansiktsboken. Och jag erkänner, det var rätt roligt.

Mobiltelefonen har fått krupp och jag har funderar om det inte är för att jag inte ägnar allt för mycket tid åt den längre. För det händer allt oftare att jag lägger bort den och inte ser till den på flera timmar. För någon dag sen bara så startade den ett alarmet 08.45 då klockan var 17.30. Och tendensen att starta om sig blir allt vanligare. Brodern min påstår att det blir så när man är curlingförälder. Det är väl så
Och ja, den nördiga materalistiska sidan av mig tittade fram nu i helgen när jag såg min andra brors Ipad. Behovsnivån steg till max och jag vill verkligen ha. Tanken att inte behöva skriva ut artiklar i samma utsträckning är lockande, men jag har annat att prioritera tyvärr. Så den får förbli ögongodis tills vidare.

48timmarsjulafton är nu över och jag är nöjd, förutom det där med tomten. Julafton kom han inte till tre vuxna barn som satt uppe redan klockan ett på julaftonsnatten och väntade, och när han väl kom tillbaka på juldagen med en kvarglömd säck var jag kallad till jobbet. Det är märkligt. Mycket märkligt alltihop.
Men lika glad för det är jag. Bara bra saker som verkligen kommer att komma till nytta i mitt hem i Norrköping och saken nu är väl hur jag ska få hem allt. Vill också varna min kära grupp att jag kommer att övergöda er, men ni har inget val. Någon måste ju testa alla trettioen recept på kladdkaka jag har i min nya bok. Andra frivilliga kan ju höra av sig, så löser vi det. Dessa recept bör betas av en efter en och jag klarar det inte själv.
Och parentes. Att se och känna på en Ipad hjälper inte att önska en sådan ännu mindre. Snarare tvärtom, behovnivån ligger nu på: VILL HA! MÅSTE HA! Vi får se hur det blir med det.

Men gladast är nog barnen. Hela dagen har det lekts och busats runt och underhållit oss på alla dess sätt och vis. Nu ligger Vilma, det lilla livet,  i sängen här bredvid mig, utschasad och snusar. Hon har för övrig berättat för oss hela dagen att "tungan hitter hast". De är ju fantastiska de där små, lyckliga mig som har dem som brorsbarn och förgyller dagen. Men vaknar Vilma inatt igen och glatt säger: "Godmorgon!" så får jag överväga att ta tillbaka det där med fantastisk.

Imorgon är en ny dag. Snö och spark väntar på oss, så tack och godnatt mina vänner!

Återvänt till mina rötter i Småland

Det märks att julen nalkas här i Jonsonhuset, för här hemma luktar det av pappas inlagda vitlöks- och löksill blandat barrdoften från granen. Kylskåpet är så pass fullt att lite av maten får stå ute i kylan. Och julafton får bli i etapper som vi kört nu de senaste åren. Storleken på familjen kräver det faktiskt.

Var och inhandlade de allra sista julklapparna idag, så som jag alltid gör. Jag borde nog allvarligt fundera över om jag inte ska döpa om mig till "alltid-i-sista-minuten" i andra namn, för det är ju så jag jobbar. Jämt. Men hittills har det ju funkat bra, men en dag kommer smällen, det vet jag. Det får vi ta då.

Och snö finns det, i massor. OCh ännu mer kommer det. Så pass att vi inte längre har några trottoarer och att de gett upp att sanda gatorna. Sparken kommer ju för en gångs skull till användning, så det finns ingen klagan i det. Och jag, jag tycker ju om snö, som ni redan listat ut kanske.


M: "Titta vad fin snön är ute i skogen!"
A: "Ja, fin att titta på, men inte att gå till"

Nej, jag och teknik är ingenting som passar vidare bra ihop. Jag är rädd att jag är nära på att bränna upp mitt andra modekort på ett år nu och jag vet inte vad jag gör för fel! Sköter jag dem inte rätt eller hatar datorer mig så innerligt?! Det undrar jag..

Sitter för övrigt nu och softar lite i soffan med en kopp te och förberder mig menalt inför tentan från helvetet imorrn. Nej, jag är inte en av dem som tror på stressplugg dagen innan, ikväll kommer jag ändå inte lära mig något nytt. Man behöver kvällen innan att koppla bort. Men jag kanske ska titta över de där anteckningarna.. Bara en gång till.

Imorrn så kör vi, fake it 'til you make it! Det är min melodi. Och sen är jag fri! :)





"Du ska få en ny dag imorgon som ren och öppen står
med blanka art och nya kritor till
och då kan du rätta till det som du gjorde fel igår"

Känner mig extremt produktiv idag.
Hej tenta, jag vet ingenting om dig!

Jag vill bara att tisdag förmiddag ska vara över, så jag kan göra massa roliga saker sen!

 

Socialpolitiska klassiker... Bara smaka på ordet, det passar verkligen inte ihop någonstans för att det ska låta som en rolig bok. Det är den inte. Man dör lite inombords varje gång man öppnar den.. tyvärr.
Sitter hemma i Smålandsskogarna i pappas myskofta och försöker minnas vem av gubbarna som sa vad, men utan större framgång. Socialdemokratisk regim = institutionellt omfördelande modellen = välfärdsstat = välfärdssamhälle... Varför kan de inte kalla det för samma sak så att man slipper förvirringen?

Det är märkligt och förvånad blev jag att ju längre söderut jag åkte igår desto mer snö blev det på marken. Sjuttio centimeter är det här, ungefär och mer har jag hört att det ska bli. Så jag kunde inte låta bli, utan kastade mig ut i snön och sjönk ner en bra bit, men misstycker jag? Absolut inte!
Dagen blev bara bättre när jag insåg att kroppkakor stod på menyn. Mums för magen, det tyckte både jag och bror min och vi hade någon slags tyst ätartävling. Jag förlorade. Stort... 6 mot 14 är inte precis i närheten till vinst och matkoma blev det på det sen. Så jag klarar mig nu några timmar framöver.

Men nu så får vi ta och bita tag i klassikerna igen. Tentan väntar på tisdag, men jag har en tanke över denna. Tisdagstentan får bli en övningstenta, så kör jag den riktiga i januari

What to do, what to do..?

Ska man vara oallmänbildad så ska man ju. Sitter som studenter ska och skriver i sista minuten på en inlämningsuppgift som ska vara färdigskriven till imorgon i tron om att jag jobbar bättre under press och emellanåt står jag med pannan i väggen och drämmer till i hopp om att slå ut något vettigt därifrån, men jag insåg efter tredje, fjärde gången sådär att det inte var någon vidare idé. Förstärke bara huvudvärken lite till. Och jag ska ha gått natur, det kan man inte tro...
Jag vet en massa och jag har det i huvudet, men att be mig få ner mina röriga tankar på pappret? Det har näst intill blivit en omöjlighet nuförtiden, jag som förr var rätt bra på att ordbajsa.

Två sidor ska det vara och jag har fått ihop en.. på åtta timmar. Jag jobbar definitivt inte bra under press. Vill för övrigt aldrig mer se ordet vädlfärdsstat igen

Får väl vänta på att en snilleblixt slår till. Snart...


Varför kan inte jag vara som en vanlig människa och klara mig utan sällskap i mer än tre timmar?!