Haha, ja kära nån

Jag har nu lämnat sjukhusets vita korridorer
och klivit ner till underjorden
De sista dagarna denna apu-vecka
så kommer jag befinna mig på SKB
Idag var första dagen och ja
Jag har stigit ner till underjorden

Nästan hela dagen har jag varit nere i "tunneln"
som rent juridiskt sett är en gruva
Jaja, strunt samma
Först var jag med en grupp på en rundvandring
Vi åkte buss ner, vilket var första gången,
och sedan tittade vi på lite allt möjligt
till exempel den nya borrmaskinen
Ja, det var kanske lite tråkigt, för mig i alla fall
Jag menar jag har ju inte varit därnere förut

Vid lunch träffade jag Emma och vi ska gå
tillsammans nu resten av veckan
Skönt
Det känns så ensamt att gå själv
Vi käkade lunch och idag blev liksom dagen
Jag bestämde mig för att för första gången
testa en kopp kaffe
Det blev en kaffe latte, men jag skulle aldrig
ens funderat på det. Det blev bara fel alltihop!

Okej, så här var det.
  Jag skulle precis till att testa då vi skulle ner i tunneln igen med två tjejer som skulle testa grundvattnet därnere. Något med bakterier var det. De pratade om att vi skulle få stanna kvari receptionen och vänta på dem, så jag tänkte; "Jag behåller väl kaffet sålänge"
  Men när Emma och jag hämtat våra jackorså skulle vi iväg direkt
  Här, varsegod en refelxväst, hjälm och mask
och här, skynda på ut!
  Och ut kom vi och jag hade fortfarande inte smakat det jäkla kaffet. Men på vägen till labbet så smakade jag och jag trodde jag skulle döö! Aldrig någonsin har jag smakat något så äckligt i hela mitt liv! Då bestämde jag att kaffe var nog inte riktigt min grej.
  Men nu hade jag ett problem då. Vart skulle jag göra av kaffet? Jag kunde inte dricka upp det och jag kunde inte slänga ut det mitt på gårdsplanen. Inte när de där två tjejerna var med. Så jag fick vackert bära med mig koppen. Det kanske fanns en vask längre fram.
  Jo, visst fanns det det, men jag var för stolt för att gå fram och kasta ut det så att de andra såg. Dessutom kändes det fel att göra det i ett lab. Så jag tänkte; "Vi ska ju åka med hissen snart, det kanske finns en toa där"
Men nej, visst skulle vi inte åka med hissen. Vi skulle åka bil! Och det hela blev inte mycket bättre av att jag inte kom in i bilen och sedan inte kunde stänga dörren. Pinsamt.
  Och där satt jag, med en kaffekopp, med kaffe jag inte ens ville ha och jag hade inte en aning om vart jag skulle göra av det. Jag kunde ju inte slänga det nere i tunneln. Eller...?
  Det hela slutade med att jag faktiskt, efter mycket om och men, blev av med det jäkla kaffet. Vi var tvugna och stanna till vi grinden ner till tunneln och då öppnade Emma sin dörr och vi hällde ut det. Mitt på vägen, så blev det. Koppen ställde vi i en behållare som fanns i bilen och vips, så var bekymrena borta.

Ja, herregud. Så mycket besvär
en liten kopp kaffe kan göra.
Men jag har bestämt mig
Aldrig
ALDRIG mer kaffe!