Fan

Först och främst vill jag ursäkta mig för
det sju i h... långa inlägget igår.

Jahapp, var det inte det jag sa. Att jag inte
skulle kunna hålla mitt löfte.
Jag känner mig så jävla meningslös, korkad,
feg, mesig, feg igen, patetisk och dum
så det är inte sant.
Det fanns en chans idag. En jävligt bra chans!
(Ärligt talat flera)
Och jag tog den inte, för jag hade inte kurage
nog att faktiskt ta mig i nackskinnet och göra det
Så jävla kass jag känner mig!
 Jag behöver fan en guidebok eller något
om hur an beter sig socialt!

Så nej, just nu mår jag inte fullt så bra.
Jag känner mig ungefär som de där
dumma kärlekskranka spånen i de
olika kärleksfilmerna som sätter sig i
soffan, frossar i chips eller dylikt och
gråter till andra kärleksfilmer på sin tv
Ungefär så, så nu vet ni det.

Jag tror att jag kanske ska gå och göra det.
Sätta mig och stirra in i tv-skärmen tills mina
ögon blir fyrkantiga. Kanske inte frossa i
godis eller så... eller det kanske jag ska.
Så mycket att jag tillslut måste spy upp all
skit som jag lagrar på.

Vad håller jag på med? Helt neggo blev jag
nu ju, och det vill jag inte vara. Vi tar nya friska
tag efter lovet. Då jävlar. Då ska jag!
Men jag sumpade världens chans idag...
Chansen jag faktiskt väntat på i veckor.
Och det är bara 6 veckor kvar efter lovet till
jullovet. Det är ju lika länge som jag försökt
få något gjort. Herregud!

Jag tror jag kommit in i någon slags för tidig artonårskris