And when all else fails, we don't

Det visade sig att G.I Joe the rise of cobra inte föll Oskarshamnarna i smaken. För trots att det var Sverigepremiär kunde Malin och jag  lätt välja vilken plats vi ville. Vilket slutade med att vi avstod våra utsedda platser och joinade Kalleponken och Klasskamraten.

Filmen var redan från första scenen dömd att vara klichéfylld. Att Ripcord skulle vara den roliga killen, Scarlett the tuff girl och att vissa skulle återvända från den onda sida, var redan förutbestämt. Ändå var det en charmig film med "glimten i ögat" och trots allt många häftiga och roliga actionscener, där gott och ont kämpar om marken vi går på.  
  Malin och jag gick in i salongen utan förväntningar och det var kanske bra, för vi var nöjda när vi kom ut. Den var välgjord och genomtänkt. Eloge för de häftiga actionscenerna och de väger upp den förutsägbara delen av filmen. Speciellt eloge för ninjastriderna mellan Snake Eyes och Storm Shadow, där man blev smått förvirrad av de utbytta rollerna där onde Storm Shadow hade vita tygkläder och gode Snake hade svart läderutstyrsel. Alltså tvärtom och bakvänt. 
 
"Okay, that's was crazy.. What happend to you?"
"I went through the train. What happened to you?" 
"I jumped over it."
"You can do that?"
"I told you to read that manual."
"There's a manual?"



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0