Ja, jag lever fortfarande, men med nöd och näppe.
På en vecka utan uppdatering händer en hel del faktiskt. 

Vet ni vad det här är? Just det! Beviset för att jag äntligen klarat det! Klarat mitt körkort! Eller som vissa fortfarande tror, som jag hittade i ett flingpaket en lycklig dag här ute i smålandskogarna. 

Jag har också hunnit med att umgås med två syskon med familj, badat, solat, lyssnat på arior två kvällar i rad och sedan premiäroperan på fredagkvällen, fiskat, räknat sandkorn på stranden, flygit drake och sedan letat efter den i björnbärssnår, sprungit ikapp med solnedgången och haft det allmänt bra. 

Och jag har upptäckt hur mycket vita lögner man använder när man umgås med barn. Istället för att säga hela sanningen, uttalar man halva och justerar resten lite lätt. Inte bara föräldrarna, utan också alla vi andra runt omkring. Det är så mycket lättare för alla parter att låta barnen växa upp lite innan de får ut hela sanningen. 

Nu är det bara en och en halv vecka kvar på jobbet och sedan är det inte långt kvar.
Hösten kallar på mig. Sommaren har rullat på ganska fort ändå. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, för jag har ännu inte kommit fram till något annat, vad jag vill längre. Vi låter det bero så länge, det är nog bäst så. Nu fokuserar jag på Norrköping och kommande höst och vårtermin på Marieborg. (Förlåt mig)



Anna is back in town