Jag är hemma nu

Det här är det mest märkliga jag någonsin upplevt. Att åka från Norrköping och ner hit igen. Det känns just nu som om jag bara varit på en liten semester på två dagar och nu kommit hem för att återgå till det gamla normala, fast det samtidigt känns som om jag gått på Marieborg i minst två år, men egentligen har det bara gått två veckor. Hur sjutton får man ihop det?

Jag känner mig också kluven på alla sätt och vis. FigeholmMalinFolkMamiOchPapi har länge kallat på mig och jag vill inget hellre än att umgås med dem, men jag vill vara på Marieborg också. Titta på filmerna i helgen, umgås med alla däruppe, bara vara. Det är vid sådana här tillfällen som jag bara vill kunna dela på mig själv och vara på flera ställen samtidigt!

Men härligt är det i alla fall att sova i min gamla vanliga säng med mörkläggningsgardin och nattygslampa.