Idag har jag skänkt alla mina tankar till alla som börjar på Marieborg och kanske var det därför som jag frågade en kund om han ville ha kvitto på korven istället för senap och ketchup. Tänk att de är däruppe och kanske gör samma saker som vi gjorde för ett år sedan. Det känns så overkligt.
Och det känns jobbigt att säga detta, men nu ångrar jag att jag inte sökte till pedagog i alla fall, för hade jag gjort det så hade jag varit där nu. Jag vill också vara med!

Och Skalman är kanske lite sjuk, vi vet inte det än. Eller så kanske han bara nått upp i trotsåldern för hans roligaste hobby just nu är att klippa i fyrkanter. Dessutom fick vi leta efter honom idag då han var spårlöst försvunnen. Tillslut hittade vi honom under släpkärran där han stod och surade för sig själv. Varje dag med Skalman är ett äventyr, men vem kan inte älska honom?