Tänk vad ett år i en annan stad kan få en att glömma så mycket vackert.

Lotta och jag har nu utarbetat ännu en plan om att göra Sibylla till en serie som skulle kunna jämföras med Scrubs. Vi är inte riktigt färdiga med idén än, vad handlingen ska gå ut på och sånt annat överskattat, men det kommer nog tids nog.

Och de senaste dagarna har jag umgåtts med människor, som jag pinsamt nog har glömt bort hur underbara de är. Tackar dem för gott sällskap, för det är kanske det jag behövt. Lite närvaro från andra människor.


(Och jag tror att det är en av sakerna jag är mest rädd för. För att bara vara ett minne som sakta bleknar bort med tiden, från ett sinne som jag vill stanna kvar i)