Jag vet att ditt liv tar upp tiden och jag vet att dygnet borde ha fyrtioåtta timmar för att man ens ska räcka till. Jag vet att jag kunde hört av mig till dig, men jag vet också att du alltid finns där och ställer upp när jag behöver. Ändå saknade jag dig i helgen. Det fanns en plats längst fram som ekade tom hela helgen.  

Ska jag vara ärlig? Jag behöver dig nu. Jag hade behövt dig idag. Och igår. Och massa dagar innan dess. För du är en av mina ljuspunkter i mitt liv. Du stöttar och vakar över mig. You are the wind at my back.

Jag önskar du vore här. Jag önskar verkligen att du vore här nere hos mig nu..















(Jag ville. Jag ville verkligen! Men orden räckte inte till. De räckte inte och jag förmådde inte säga det. Förlåt.)