Någon måste äta upp den förbannade fisken!

Börjar tröttna på det här med att vara sjuk. Det är tråkigt. Speciellt när man varit magsjuk, det är ingen som vill träffas då. Märkligt. Och så orkar man nästan inget heller, men det kan faktiskt bero på att jag inte äter så mycket och bara ris och fisk hela tiden för trots att jag faktiskt är frisk nu, så klarar magen bara små mängder av snäll mat just nu. Magsjuka sucks...

Dagen har roat mig med att fixa inför seminariumet imorrn och ja, jag kommer nog långsamt avlida där framme, men I will fake it 'til I make it ända till slutet i så fall, för det är vad jag har lärt mig att man ska göra. Och det här påminner mig hela tiden om monologarbetet vi hade i våras. Kanske ska gå upp och bara köra utan att kunna texten utantill. Eller kanske ska jag göra som på Annas lektioner och gå upp på scenen och bara vara tråkig?  
Det är härligt att tänka tillbaka och inse att jag kommer nog ha ganska bra nytta av teatern i ryggsäcken. 

Jag må ha en spis och en tv och en mikro och en diskmaskin, men sådana där nymodigheter som dammsugare äger jag inte. Här får man minsann springa omkring och städa undan dammråttor med en hederlig sopborste och skyffel. Inte heller äger jag ett elektroniskt strykjärn som alla andra heller, nej jag har ett från 1876 och jag skämtar inte! 

  

Imorgon får jag fakiskt en dammsugare och ett strykjärn. Då kan dammråttorna springa hur fort de vill, men 1876styrkjärnet är faktiskt inte dåligt måste jag erkänna