Here is where I belong

Jag är skadad

Det var dömt redan innan vi kom på idén att leka ute på asfalten att någon skulle trilla och slå sig fördärvad. Denna någon blev, vilket inte förvånar någon, jag. Därför sitter jag nu med ett stort blåmärke på låret och ett plåster på en uppskrapad arm och fot. För övrigt klarar jag mig bra tycker jag. 
  Förutom det har vi jobbat ihop med pedagogerna och gjort en massa roliga övningar där vi fått veta en massa mer saker om varandra. Det är helt fantastiskt hur vi jobbar ihop oss till en samansvetsad grupp även över klasserna. Så här två dagar efter start så är pedagogerna inte lika läskiga längre ;)

Snart ska jag och några till in mot staden för att införskaffa oss busskort, sovsäck och mat till imorgon då det bär av till Näkna. Övernattning i vindskydd och en hejdundrans kväll med alla i TEA.

Jag är redan förälskad i det här stället. Ta mig inte härifrån!

Men jag saknar er mest av allt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0