If I could sleep forever
I could forget about everything

Betydelsen av tillit har
sedan en tid tillbaka
förlorat sin dignitet

Ärlig talat vet jag inte
vart jag har någon just nu

Man skulle kanske kalla det rädsla
Det som krampar i mitt bröst
Jag är rädd för att fastna här
Och jag är rädd att förlora mig själv
på väg mot någonstans
jag vet ännu inte vart

Jag är rädd att förlora allt jag har
och jag är rädd för att bara bli ett minne
som snart kommer blekna bort

-----------------------------------

De vakna timmarna blir bara
flerochfler
Huvudet är tungt och i dimmor
Vad jag gjorde igår måste
jag läsa mig till
I huvudet finns bara minnesluckor
Men det är heller inte svårt att gissa
Just nu känns det som att jag står och trampar
i samma fotspår från gårdagen

Det är mycket som kräver tankekraft nu för tiden
Vart är alla på väg?
Vart är jag på väg?
Vart är vi på väg?
Det känns som om alla är på väg mot nya platser
men lämnar kvar mig här

Ryktet jag hörde igår
Stämmer det eller var det bara någonting vi fick för oss?
Jag önskar för mitt liv att det inte är sant
Jag orkar inte en gång till
Jag orkar helt enkelt inte en gång till
Ett år är ändå ett år

Jag lägger mig nu, drar täcket över huvudet
Hoppas på lite mer sömn inatt
och att problemen kunde lösa sig själva
tyvärr kan de inte det

Jaja, jag skiter i det här nu
Detta inlägg är väl glömt lika fort som det skrevs
För ärligt talat
jag vet inte vart ni står längre