Vilse i snön,

Hemma igen

Ut och åka skidor mad pappa
en solig vinterdag i februari
lät som en riktigt bra idé
från början..

Vi bestämde oss för att testa
ett spår bakom huset
som någon hade åkt innan oss
Det kunde inte vara så farligt långt
Eller...
Det tog oss två timmar att ta oss runt
det värsta med allt var att jag hela tiden
visste vart vi var och hur långt vi hade hem
Sjuhelveteslångt!
Ett tag trodde vi att vi var vilse
och en gång delade sig spåret
och efter ett tag trodde vi att vi skulle
återvända till den korsningen igen
Några vurpor blev det
men vi skyller inte på åkarn
utan snarare på skidorna
och all klamp man fick under dem

Nu väntar ett skönt bad
Så vi hörs,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0