Märkligt

Det är ordet för dagen. Jag återvände till Borgen idag, utan någons egentliga vetskap. Och det var lycka ner i maggropen. Att se Borgen torna upp sig bakom allén. Att se Bawan och Matilda springa nerför backen jag så många gånger vandrat uppför. Att kasta mig i Willes famn och bli snurrad runt, runt, runt i en glädjedans. Att få prata minnen med folk som vet vad jag talar om. Jag återvände hem idag.
Men det kändes märkligt på många sätt. För det var fel folk där. Ingen stor skohög i hallen i överhuset. Det var tystare än vanligt. Underkökets väggar andas annorlunda än överkökets. Eves gardiner svängde inte i vinddraget när jag tittade upp från KG. Det bor någon ingen vet vem det är i Johns gamla rum. Och det lyste inte i hallen till lägenheten när jag gick förbi om kvällen.

Ändå kändes det på något sätt som vanligt där jag och Matilda satt och pratade, i underköket visserligen. Ändå så lyckades jag glömma tid och år och det kändes som att återvända efter en lång helg där lektionerna sätter igång som vanligt imorrn. Det gör de typ, men inte för mig. Borgen fortsätter sitt liv utan min delaktighet. Det känns lite tungt.





Och du, förlåt mig