2010 ska jag:

~ Välja en utbildning jag verkligen vill läsa
~ Börja laga mer mat (Nudlar is from now, big NoNo!)
~ Börja en träningsform jag gillar
~ Besegra min scenskräck
~ Upptäcka en ny storstad inom Sveriges gränser
~ Besöka åtminstone ett land utanför Nordens gränser
~ Göra något vågat eller som jag aldrig gjort innan
~ Våga möta sanningen...

6 av 8 är faktiskt riktigt bra. Och det är ju faktiskt
två dagar kvar av året. Ingen big deal, jag jobbar
ju bäst under press. Har jag för mig

2010 har varit
glädjesprut, kärleksfull, hjärtesorg, vänskapförlivet,
saknig, vemodig, vacker, dramatik, bitterhet, drömmar,
tårar, lycka, spänning, skämtsam, ironisk, utmaning,
hemlighetsfull, underbar

och egentligen helt omöjlig att beskriva.



Det finns en del jag gjort, sagt och inte sagt, som jag verkligen ångrar, men om det är något jag lärt mig 2010 så är det att det som hände då, förr innan idag, är fastnitat i historien och det finns inte en chans att man ändra det. Göra något gjort, ogjort. Bara sudda ut lite av det genom förlåtelse och förståelse.  Jag ska försöka mig på det nu om jag inte redan har börjat.

Och det här får också bli mina visdomsord till er kära läsare.




Och tack till er alla som jag fått dela detta fantastiska år med!

Det är tomt och tyst här

Nästan alla har åkt hem till sig nu, och kvar är endast mammapappajagochandreas. Men i helgen hann vi med en hel del galenskaper, det blir lätt så i vår familj. Vi tog en tur på sparkarna igår, och mer perfekta kan inte gatorna bli för spark som det är här nu. Nerkörd snö utan sand på. Vi tog oss alltså iväg och skulle åka ner för en av de brantare backarna här. Jag tror ni redan nu ser vart den här historien slutar för det är rätt typiskt mig. Jajemen, i en snövall. Filmbeviset finns att hitta på ansiktsboken. Och jag erkänner, det var rätt roligt.

Mobiltelefonen har fått krupp och jag har funderar om det inte är för att jag inte ägnar allt för mycket tid åt den längre. För det händer allt oftare att jag lägger bort den och inte ser till den på flera timmar. För någon dag sen bara så startade den ett alarmet 08.45 då klockan var 17.30. Och tendensen att starta om sig blir allt vanligare. Brodern min påstår att det blir så när man är curlingförälder. Det är väl så
Och ja, den nördiga materalistiska sidan av mig tittade fram nu i helgen när jag såg min andra brors Ipad. Behovsnivån steg till max och jag vill verkligen ha. Tanken att inte behöva skriva ut artiklar i samma utsträckning är lockande, men jag har annat att prioritera tyvärr. Så den får förbli ögongodis tills vidare.

48timmarsjulafton är nu över och jag är nöjd, förutom det där med tomten. Julafton kom han inte till tre vuxna barn som satt uppe redan klockan ett på julaftonsnatten och väntade, och när han väl kom tillbaka på juldagen med en kvarglömd säck var jag kallad till jobbet. Det är märkligt. Mycket märkligt alltihop.
Men lika glad för det är jag. Bara bra saker som verkligen kommer att komma till nytta i mitt hem i Norrköping och saken nu är väl hur jag ska få hem allt. Vill också varna min kära grupp att jag kommer att övergöda er, men ni har inget val. Någon måste ju testa alla trettioen recept på kladdkaka jag har i min nya bok. Andra frivilliga kan ju höra av sig, så löser vi det. Dessa recept bör betas av en efter en och jag klarar det inte själv.
Och parentes. Att se och känna på en Ipad hjälper inte att önska en sådan ännu mindre. Snarare tvärtom, behovnivån ligger nu på: VILL HA! MÅSTE HA! Vi får se hur det blir med det.

Men gladast är nog barnen. Hela dagen har det lekts och busats runt och underhållit oss på alla dess sätt och vis. Nu ligger Vilma, det lilla livet,  i sängen här bredvid mig, utschasad och snusar. Hon har för övrig berättat för oss hela dagen att "tungan hitter hast". De är ju fantastiska de där små, lyckliga mig som har dem som brorsbarn och förgyller dagen. Men vaknar Vilma inatt igen och glatt säger: "Godmorgon!" så får jag överväga att ta tillbaka det där med fantastisk.

Imorgon är en ny dag. Snö och spark väntar på oss, så tack och godnatt mina vänner!

Återvänt till mina rötter i Småland

Det märks att julen nalkas här i Jonsonhuset, för här hemma luktar det av pappas inlagda vitlöks- och löksill blandat barrdoften från granen. Kylskåpet är så pass fullt att lite av maten får stå ute i kylan. Och julafton får bli i etapper som vi kört nu de senaste åren. Storleken på familjen kräver det faktiskt.

Var och inhandlade de allra sista julklapparna idag, så som jag alltid gör. Jag borde nog allvarligt fundera över om jag inte ska döpa om mig till "alltid-i-sista-minuten" i andra namn, för det är ju så jag jobbar. Jämt. Men hittills har det ju funkat bra, men en dag kommer smällen, det vet jag. Det får vi ta då.

Och snö finns det, i massor. OCh ännu mer kommer det. Så pass att vi inte längre har några trottoarer och att de gett upp att sanda gatorna. Sparken kommer ju för en gångs skull till användning, så det finns ingen klagan i det. Och jag, jag tycker ju om snö, som ni redan listat ut kanske.


M: "Titta vad fin snön är ute i skogen!"
A: "Ja, fin att titta på, men inte att gå till"

 

Jag är ledsen, L.W.
Men orginalet är smått bättre

 

 

 

En vecka med massa att göra. En vecka upp och ner, men mest upp faktiskt. Massa upp.

Lugnet själv har varit och stannat över här hos mig, en av de få som verkligen kan stilla min själ, så pass att jag faktiskt hunnit andas. Stått vid min sida när jag stridit mot minnen som kommit för nära inpå. Jag kommer aldrig kunna tacka henne nog.
Ja, så veckan har varit riktigt bra, med lite flashbacks, men det är sånt man får ta. Och jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjorde i onsdags. Sådär mycket att man får som kramp i magen och skulle någon hört oss då, så hade man frågat sig hur gamla vi egentligen var.
Gratis teater blev det också, och det är inte nejtack! Familjen var riktigt bra och jag är nöjd faktiskt. En helt fantastisk pjäs som var välskriven med många roliga inslag i sitt allvar.

"Men då kanske vi ska börja kalla dinosaurierna för världens urbefolkning då?"

Och trots att morgonen idag gick precis käpprätt åt helvete, så blev jag glad och lättad över det där telefonsamtalet tidigare idag och det var efter det någon gång som världen slutade kämpa mog mig. Det var väl oron som släppte antar jag


Men ikväll sitter jag själv och bara tar det lugnt, för mitt eget bästa. Näsan rinner som en fontän och jag är inte riktigt frisk och någonstans blev det för mycket. Men jag är snart tillbaka på banan igen.

Det är som en käftsmäll varenda gång, när ska jag någonsin vänja mig?

Det har blivit lite som lugnet efter stormen nu några dager så här efter tentan. Finns några artiklar jag borde läsa, men jag har lite ignorerat dem och gjort sånt som jag verkligen velat göra. Och behövde. Jag har varit på teater, på trappan och umgåtts med andra studenter, umgåtts med underbara människor ute på Borgen och lyssnat när några av dem spelade inne i stan igår och allt har varit awesome! Samtidigt som det inte känns som det ska.

Just nu är jag i stort behov av en stor varm kram som vet precis vad den menar, samtidigt som jag bara vill stänga in mig i lägenheten och ruttna på en stol ifred. Men så kalla mig Fröken Svår då.

Nej, jag och teknik är ingenting som passar vidare bra ihop. Jag är rädd att jag är nära på att bränna upp mitt andra modekort på ett år nu och jag vet inte vad jag gör för fel! Sköter jag dem inte rätt eller hatar datorer mig så innerligt?! Det undrar jag..

Sitter för övrigt nu och softar lite i soffan med en kopp te och förberder mig menalt inför tentan från helvetet imorrn. Nej, jag är inte en av dem som tror på stressplugg dagen innan, ikväll kommer jag ändå inte lära mig något nytt. Man behöver kvällen innan att koppla bort. Men jag kanske ska titta över de där anteckningarna.. Bara en gång till.

Imorrn så kör vi, fake it 'til you make it! Det är min melodi. Och sen är jag fri! :)





"Du ska få en ny dag imorgon som ren och öppen står
med blanka art och nya kritor till
och då kan du rätta till det som du gjorde fel igår"

Känner mig extremt produktiv idag.
Hej tenta, jag vet ingenting om dig!

Jag vill bara att tisdag förmiddag ska vara över, så jag kan göra massa roliga saker sen!

 

Åke Larsson = Min gamla klasskamrat :)

 

Inspiration

Socialpolitiska klassiker... Bara smaka på ordet, det passar verkligen inte ihop någonstans för att det ska låta som en rolig bok. Det är den inte. Man dör lite inombords varje gång man öppnar den.. tyvärr.
Sitter hemma i Smålandsskogarna i pappas myskofta och försöker minnas vem av gubbarna som sa vad, men utan större framgång. Socialdemokratisk regim = institutionellt omfördelande modellen = välfärdsstat = välfärdssamhälle... Varför kan de inte kalla det för samma sak så att man slipper förvirringen?

Det är märkligt och förvånad blev jag att ju längre söderut jag åkte igår desto mer snö blev det på marken. Sjuttio centimeter är det här, ungefär och mer har jag hört att det ska bli. Så jag kunde inte låta bli, utan kastade mig ut i snön och sjönk ner en bra bit, men misstycker jag? Absolut inte!
Dagen blev bara bättre när jag insåg att kroppkakor stod på menyn. Mums för magen, det tyckte både jag och bror min och vi hade någon slags tyst ätartävling. Jag förlorade. Stort... 6 mot 14 är inte precis i närheten till vinst och matkoma blev det på det sen. Så jag klarar mig nu några timmar framöver.

Men nu så får vi ta och bita tag i klassikerna igen. Tentan väntar på tisdag, men jag har en tanke över denna. Tisdagstentan får bli en övningstenta, så kör jag den riktiga i januari

What to do, what to do..?

Ska man vara oallmänbildad så ska man ju. Sitter som studenter ska och skriver i sista minuten på en inlämningsuppgift som ska vara färdigskriven till imorgon i tron om att jag jobbar bättre under press och emellanåt står jag med pannan i väggen och drämmer till i hopp om att slå ut något vettigt därifrån, men jag insåg efter tredje, fjärde gången sådär att det inte var någon vidare idé. Förstärke bara huvudvärken lite till. Och jag ska ha gått natur, det kan man inte tro...
Jag vet en massa och jag har det i huvudet, men att be mig få ner mina röriga tankar på pappret? Det har näst intill blivit en omöjlighet nuförtiden, jag som förr var rätt bra på att ordbajsa.

Två sidor ska det vara och jag har fått ihop en.. på åtta timmar. Jag jobbar definitivt inte bra under press. Vill för övrigt aldrig mer se ordet vädlfärdsstat igen

Får väl vänta på att en snilleblixt slår till. Snart...


Varför kan inte jag vara som en vanlig människa och klara mig utan sällskap i mer än tre timmar?!