Sömnen här på Marieborg är näst inpå obefintlig, men den är ju lite överskattad faktiskt. Inatt satt jag uppe med MatildaEvelinaOchJohn i en korridor och pratade i flera timmar. Ärligt talat tappade jag bort tiden när enochenhalvtimme gått, men jag återvände till lägenheten runt tre igen. Wadhström var lite halvbitter över min sena ankomst (HAH) 

Idag är dagen inte särskillt planerad över huvudtaget. Någon gång ska jag till brodern, och sen har vi en liten grej på gång som inte borde nämnas i risk för att personen läser detta. Men helt enkelt, jag borde ta tag i och ringa bror min nu, så jag kan flörta till mig lite krubb (: 

Imorgon startar vi "på riktigt". Det här året kan bli riktigt bra. 

TEA rules!!

Marieborg har vaknat till efter gårdagens festligheter, som för övrigt var väldigt trevligt, även om populationen minskade drastiskt ganska tidigt på kvällen för att förflytta sig in mot staden. Det blev massa springande upp och ner då festen var på över-, botten och källarvåningen, ännu mer nya bekantskaper utöver de man redan träffat i veckan, procenthaltiga drycker i måttliga mängder och dans. Alltså en trevlig kväll!

Idag trampade jag, Matilda, Bonnica och Lisa in till staden för att hitta loppmarknaden utan något resultat. Nu i efterhand vet jag att den befann sig i Himmelstalund, alltså i andra änden av stan. Så nu vet vi det.

Ikväll blir det "pannkaksfest". Laga mat tillsammans är mycket roligare än att göra det själv. Jag ska nog se till att detta blir en tradition hos oss grunkare! 

Men jag saknar er så fruktansvärt!

Jag är skadad

Det var dömt redan innan vi kom på idén att leka ute på asfalten att någon skulle trilla och slå sig fördärvad. Denna någon blev, vilket inte förvånar någon, jag. Därför sitter jag nu med ett stort blåmärke på låret och ett plåster på en uppskrapad arm och fot. För övrigt klarar jag mig bra tycker jag. 
  Förutom det har vi jobbat ihop med pedagogerna och gjort en massa roliga övningar där vi fått veta en massa mer saker om varandra. Det är helt fantastiskt hur vi jobbar ihop oss till en samansvetsad grupp även över klasserna. Så här två dagar efter start så är pedagogerna inte lika läskiga längre ;)

Snart ska jag och några till in mot staden för att införskaffa oss busskort, sovsäck och mat till imorgon då det bär av till Näkna. Övernattning i vindskydd och en hejdundrans kväll med alla i TEA.

Jag är redan förälskad i det här stället. Ta mig inte härifrån!

Rösten är inte vad den borde vara, tröttheten överfaller mig och jag har lite svarta minnen över olika slags skräckupplevelser.

Igår var det Lissan som gällde för hela slanten. Bussresa på fyra timmar som man slog ihjäl med prat och lite film. 
  Traditionsenligt åkte vi självklart Bergsbanan det första vi kom in, för att fortsätta med Balder och Kanonen. Tre berg-och-dalbanor i rad är kanske lite väl mycket, insåg vi sådär efteråt. Första misstaget. 
  Men det största misstaget var när någon kläckte den dumma idén att vi skulle åka fem stycken i FlumRide, och det var faktiskt inte jag, även om man kan tro det. Han som skötte spakarna såg smått road ut, och det var inte förrän när vi åkt iväg som jag insåg vad han skrattat åt. Vi befann oss ungefär tio centimeter ovanför vattenytan..

Annars var det nära-döden-upplevelser i olika attraktioner (Höjdskräcken och Uppskjutet!), lång köväntan, en storvinst för Marie och spamsms till vår kära körledare som vi prompt skulle ha upp i Balder.

Tack för en helt fantastisk dag, hade underbart kul! Jag säger bara nästa år! :D

Jag muntrade upp servitriserna på resturang Frågetecknet

I kön till bergsbanan


Och så självklart BALDER!! :D

Kållerado



Så här blöt blir man om man åker FÖR många i samma stock


Och vi hade i alla fall tur mad vädret ;)

God kväll

Jag måste vara den mest klyftiga människan i världen. Visserligen var det en god idé att ta ut väskan jag ska packa mina kläder i på vädring, men i de beräkningarna fanns inte spöregnet eller glömskan. Så nu när den är torr, så verkar fodret lite större än vad själva väskan är..

Ikväll har jag umgåtts några timmar med vänner från lite här och var i trakterna. Mat, prat och trevligt sällskap. Eller ja, de allra flesta i alla fall, men att Koffe och jag tjafsar en del är ju inte en nyhet. ;) Men mesta dels mös jag och carro under en filt i soffan, undertiden vi spelade lite spel och lekte "märk väl ordet". 
  Senare, när jag skjutsat hem en del, så hittade Carro och jag Isabella vid busstationen och sedan hittade vi en annan soffa där vi slog oss ner för en kort stund. Men jag måste ju erkänna, Oskarshamn är inte världens roligast stad att parta loss i.

Imorgon är ingenting planerat än så länge. Någon som vill hitta på något?
 

Det visade sig att G.I Joe the rise of cobra inte föll Oskarshamnarna i smaken. För trots att det var Sverigepremiär kunde Malin och jag  lätt välja vilken plats vi ville. Vilket slutade med att vi avstod våra utsedda platser och joinade Kalleponken och Klasskamraten.

Filmen var redan från första scenen dömd att vara klichéfylld. Att Ripcord skulle vara den roliga killen, Scarlett the tuff girl och att vissa skulle återvända från den onda sida, var redan förutbestämt. Ändå var det en charmig film med "glimten i ögat" och trots allt många häftiga och roliga actionscener, där gott och ont kämpar om marken vi går på.  
  Malin och jag gick in i salongen utan förväntningar och det var kanske bra, för vi var nöjda när vi kom ut. Den var välgjord och genomtänkt. Eloge för de häftiga actionscenerna och de väger upp den förutsägbara delen av filmen. Speciellt eloge för ninjastriderna mellan Snake Eyes och Storm Shadow, där man blev smått förvirrad av de utbytta rollerna där onde Storm Shadow hade vita tygkläder och gode Snake hade svart läderutstyrsel. Alltså tvärtom och bakvänt. 
 
"Okay, that's was crazy.. What happend to you?"
"I went through the train. What happened to you?" 
"I jumped over it."
"You can do that?"
"I told you to read that manual."
"There's a manual?"

Nu har jag skrubbat bort sibyllalukten för den här gången. Sibylla får klara sig utan mig ett tag nu.

Sista dagen på jobbet. När man spenderat ungefär tre år på samma arbetsplats så känns det ändå lite vemodigt att lämna allt och bara gå. Tre år, med samma människor, är ganska lång tid ändå. Men jag är tacksam över att jag får komma tillbaka till höst- och vinterlov. Extracash i fickan behövs fortfarande och jag trivs ändå bra med det jag har.

Ikväll ska jag och bästabästa Malin på bio, förhoppningsvis. Vi har inte bokat och det är Sverigepremiär på filmen vi vill se, G.I Joe the rise of cobra. Om inga platser finns för oss, så finns mycket annat vi kan göra. Ikväll ska vi bara ha roligt!

Kebabmaster has left the building.                    For now...   

Tre dagar kvar på jobbet och sedan är jag klar för sommaren. På något underligt sätt känns det som om jag jobbat en hel del, men samtidigt har varit ledig på tok för mycket för min plånboks eget bästa. Men nu är det tre dagar kvar.
  Jag tycker egentligen om mitt jobb, om det är någon som fått för sig att det är tvärtom. Jag menar, vi snackar om världens bästa chefer och jobbarkamrater, roliga händelser och man träffar ju faktiskt övervägande många roliga människor där också. Gud vet hur många roliga historier om oss på Sibylla det finns egentligen, sådana som man även efter sådär tvåtre år fortfarande kan skratta gott åt. (Pojken på toaletten, Lollo och moskatastrofen, totaldissen, extraprisdissen, Sibyllaskolan, Sibyllaflörtar) 
  På tre år skapas ganska många minnen som inte kommer suddas ut så lätt, och ni ska absolut inte tro att ni slipper mig. Jag kommer tillbaka!

" - Jag har ett scaniakort här, det ligger ju här i närheten, får jag rabatt då?"
" - Ser det här ut som scania?"

Haha, ja jag förstår inte riktigt hur killen tänkte faktiskt, men vi hade båda lite skoj åt det efteråt.
 

Sibylla kallade idag i ett antal timmar, för att när jag sedan slutar och åkt hem får ett sms från min Malin med informationen att Kenny är där. Göteborgaren Kenny!! Denna efterlängtade människa dör upp för andra (vad jag vet) gången när jag inte var där. Det är sorgligt. Snart känner Malin honom bättre än jag gör ;)

Annars samlar jag kraft att faktiskt sätta mig ner och sortera ännu lite mer grejer här på rummet. Och jag har insett att jag är värdelös på det. Och på att packa. Inte ens med en Lista så går det att få ner saker i lådor. Men jag har också insett att jag inte vet så mycket om rummet jag har, så jag borde ringa dem. Imorrn kanske.

Jag längtar verkligen att få åka nu. Norrköping ropar på mig med NYTT som lockbete. Det här året kan bli bra, jag känner det. Samtidigt är jag lite rädd. Rädd för att jag har alldeles för höga förhoppningar som kanske sedan krossas av krassa realiteter. 
Men det kommer att bli bra, så snart jag fått ner sakerna i lådorna och installerat mig där. 

Fick också smaka på en svunnen tid idag. Det kändes för några timmar som om vi var tillbaka till det vi hade förut och jag, jag älskade varenda minut. Du vet hur mycket jag saknat dig och jag hoppas att du saknat mig lika mycket.

Älskade vän, jag vill ha det som vi hade det förut..