För nu är tystnaden så kompakt att jag kan ta på den
Men nu har man ju då tagit sig igenom Sibyllaskolan, så då är man officiellt gjord för jobbet man hållit på med i tre år. Diplom och allt. Men något nytt lär man sig varje gång på den där skolan :)
Två lediga dagar och dessa två ska avnjutas på bästa sätt. Med gott sällskap, förhoppningsvis massa solsken och det allra bästa: GLASS i stora LASS!
Hade bäst, för det ska jag ha med två dagars ledighet! Systemet stänger härmed av
pöss
And I wonder if I ever cross your mind, for me it happens all the time
Lotta och jag har nu utarbetat ännu en plan om att göra Sibylla till en serie som skulle kunna jämföras med Scrubs. Vi är inte riktigt färdiga med idén än, vad handlingen ska gå ut på och sånt annat överskattat, men det kommer nog tids nog.
Och de senaste dagarna har jag umgåtts med människor, som jag pinsamt nog har glömt bort hur underbara de är. Tackar dem för gott sällskap, för det är kanske det jag behövt. Lite närvaro från andra människor.
(Och jag tror att det är en av sakerna jag är mest rädd för. För att bara vara ett minne som sakta bleknar bort med tiden, från ett sinne som jag vill stanna kvar i)
So far away from where you are
Nej, jag kan inte låta en dag på jobbet gå utan att jag på något sätt skadar mig. Det är så jag jobbar, liksom Lotta. En ihopflyttning med den damen kan ju aldrig sluta väl, så det är väl bäst att vi skippar den planen.
Midsommafton så fann man mig i Misterhult, ett litet litet samhälle mitt ute i skogen och absolut ingen täckning. Ja, där befann jag mig med ett sällskap som hette duga. Grillning, rabarberpaj och lekar. Det är så det ska se ut.
Imorgon är det Sibylla som gäller igen. 12-18, tjohoo! Vi syns där!
Ta det lugnt på vägarna imorrn
Pöss
And maybe I'm not up for being a victim of love
Jag är ingen trollkonstnär, hur gärna jag än skulle vilja
När solens första strålar letade sig över horisonten, föll jag in i en orolig sömn, som så många nätter innan. Rädd för att somna. Rädd för att vakna och inse att nattens händelser bara var en dröm. Jagad av minnen som sitter fastklistrade på näthinnan. Ångerfylld över att jag inte fick ur mig allt jag velat säga, för med luren mot örat tappade jag bort orden. Uppfylld med att fått ha din röst så nära, men ändå så långt bort.
Nej, jag är ingen trollkonstnär. Jag kan inte få dig att känna känslor du kanske inte har, hur smärtsamt det än är. Jag kan heller inte vrida tillbaka tiden och stjäla tillbaka det som fanns då. Och jag kan inte få dig att längta tillbaka om du inte gör det.
Men jag har saknat dig. Saknat dig så mycket att jag dött lite inombords för varje dag jag inte hört av dig.
You bother me
och ändå inte göra det
är brist på mod
men också
brist på självkontroll
Och nog vet jag
vad jag borde göra
men tanken på att
lämna dig bakom
sliter sönder mig innifrån
Jag kan helt enkelt
inte radera dig
inte än
Jag ler fortfarande åt våra minnen
Och om du inte saknar mig, så har du dina skäl
Kund: "Jag skulle vilja ha det där mealet"
Tystnad
Jag: "Vilket av dem?!"
Jomenvisst, snart dags för Sibyllat igen. Sista sju timmarna innan två dagar med ledighet.
Och detta är sommarens policy på jobbet. Det har jag och Lotta kommit fram till.
Den som för övrigt har gått förbi denna man, har verkligen missat något! Han är en stjärna! "En naiv idealist som dör på slutet", singer/songwriter med helt fantastiska texter, nästan i samma divison med Lasse och det är ett bra betyg från mig som många kanske vet, ståuppare och mycket mer! En fantastisk man, så den som har spotify borde verkligen lyssna på allt han gjort!
Men nu, mot Sibylla!
Jag hör dåligt och jag fattar trögt
Lotta: "Ja, det drar ju en massa onödig energi. Och han står ju bara där och gör ingenting"
Lotta är om någon en klockren stjärna med klockrena kommentarer! För alla vet vi hur mycket vår kära chef gör på det där stället. Visst är samtal en av hans största hobbies, men det är bara trevligt. Och när man skojar med sina anställda kan man vänta sig lite skoj tillbaka, puss på honom. Och på Lotta!
Jag undrar om det är så här ballerinor känner sig sekunden efter att de klivit ut på linan. Undrar om de frågar sig själva; kommer jag komma fram den här gången också?
Jag trodde jag bevisat för mig själv att det inte finns något att vara rädd för, ändå så lockar dörren ut. Det är inte fråga om att jag inte vågar, utan att jag inte litar på att jag kommer stå kvar. För när det kommer till impulskontroll, så har jag visat att jag inte kan hantera den.
Kanske handlar det också om dignitet och en rädsla att förlora, för det är när jag stiger in i den här miljön som minnen väller upp innanför pannbenet och bilder fastnar framför mina ögonlock och ger ingen plats åt de lärdomar jag fått under året.
För det handlar inte om att jag inte tror på mig själv och att jag tycker jag sjunger dåligt, det handlar om att hamna fel och att hitta tillbaka, en förmåga jag behöver träna upp i sådana här sammanhang.
Det här är chansen jag väntat så länge på, helt solo i en kyrka med vackra sånger som ska framföras av mig. Och kanske är det just det jag är rädd för, att den chansen aldrig kommer igen.
Jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans. Jag behöver någon som säger åt mig att inte vara så jävla duktig. Jag behöver en näsa som ger mig extra livsgnista och inre styrka. Jag behöver en hand som drar upp mig för att visa det jag kan, inte det folk vill se. Jag behöver en kram och lugna andetag. Och jag behöver ett ögonkast som säger mer än tusen ord.
Om nästan fjortonochenhalv är det dags...
Min klocka har stannat, under dina ögonlock
Schlafe bitte!
Tandläkare är ett speciellt folkslag och jag undrar hur de tänker när det frågar: "Jaha, och vad läser du då?" samtidigt som de stoppar in en fet röntgenplåt i munnen på en. Förväntar de verkligen ett svar då? MMMGLUFF blev svaret i alla fall.
Jag tror att Gud har spelat mig spratt idag, för att vädret i samma sekund som jag gick på mitt pass skulle växla från dåligt till superbra kan bara varit ett verk från hans sida. Samma sak gällande folk som kom i sista minuten och ville ha mat.
Och den som letar efter mig i helgen kan ju börja leta på Sibylla för det är där jag kommer hänga mesta tiden då jag fick ta extratider idag. Så om ni har vägarna förbi, titta in!
Kund: "Och så skulle jag vilja ha något gott också..."
Jag: "Det finns massa gott här... Hela stället är gott... Jag är god!"
Fråga inte, för jag kan inte svara...
På söndag 10.00 i Misterhult är det solokarriär som gäller! Och jag inser att jag saknar folket på Borgen, deras stöd är något jag skulle behöva. (Men nej, scenskräcken är inte tillbaka! Eller..?)
Nu, sova! För imorrn har jag en date med Sibylla kl. 08.30
Pöss!
Där ute finns en värld av långa nätter
Varje dag lär man sig något nytt, det har jag lärt mig efter alla dessa år som mina fötter vandrat runt. Att ta beställning av en döv kille är inte alltid lätt och inte heller att hålla telefonmöte, men jag löste det mycket bra måste jag erkänna. Ibland får även jag till det, trots att jag inte fattar varken "Arlakon" eller "golfbana" ;)
Det var alldeles för varmt idag för en löptur. Och nej, det är ingen bortförklaring! Det var på tok för varmt!
Men nu är det sängen som gäller! För tidig morgon och för många vakna timmar. SovaSovaSova!
puss på mig!
Sommartider hej hej!
Planeraplaneraplanera. Jobbajobbajobba.
URK har tagit en hel del av min tid denna vecka. Skriva mail, planera kommande helg, skriva ännu mer mail, boka telefonmöte, skriva protokoll. Ja, listan fortsätter, men jag kan inte påstå att jag misstycker. I kind of like it =) Ovan vid detta arbete är jag och jag hoppas att URKarna har överseende med det.
Imorgon återvänder jag till Sibylla igen, tidigt dessutom. Ja, för en morgontrött människa som jag så är 08.30 alldeles, alldeles för tidigt! Men vad gör man inte för lite cash ner i fickan.
Kanske ska jag chocka folket igen genom att ta mig ut på en löptur kanske. Det är ju inte helt omöjligt faktiskt.
I would for you
"To be is to do" - Sokrates
"To do is to be" - Sartre
"Do be do be do" - Sinatra
Och tryggheten byter jag med glädje ut mot dig
"Jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut
Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära
vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår
Jag försöker träffa andra
men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt
Och jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut"
Tell me that I'm gonna wake up, it's just a bad dream
Tillbaka till vardagen igen
Figeholm är välxlande solsken och molnigt idag, men det har jag bara sett genom fönsterrutan. För efter helgens bravader och möte så har jag suttit fast i olika pappersarbeten, men det kommer att bli riktigt bra när jag väl har fått ner orden på papper.
Imorgon ska jag träffa min körledare och öva inför söndag då jag ska sjunga på gudtjänsten i Misterhult, välkomna dit!
Och på torsdag och fredag är det sibylla som är hänget. Resten av dagarna får bli ett mysterium så länge.
Vill hälsa till mina vänner här hemma att jag är ledsen att jag fick förhinder idag, men att vi syns snart.
Och tacka Johannes och Bullen för en underbar helg.
"Jag gick första klassen och andra och tredje och sen gick jag... fjärde och sen så gick jag hem"
När sandlådan är för liten för alla barnen
så krigas det om sandkornen
Rent ut sagt, en helvetisk helg och jag tänker sova igen några förlorade timmar nu. Så gott jag kan.
Och tryggheten byter jag med glädje ut mot dig
Jag bor alltså på hotell Riverton and it's awesome! En egen stoooor tv, härligt skön säng och fantastiskt badrum. Imorgon väntar en hotellfrukost och det bästa med allt. Jag betalar inte ett enda öre! Jag betalar i tid istället.
Så det är här, på Riverton Göteborg, som jag, Bullen och Johannes hänger den här helgen. Och vi har det riktigt bra, som ni kanske har förstått.
Imorgon åker jag hem till Småland igen. Det är med blandade känslor faktiskt. Jag vet vart hjärtat vill, men plikten hemma kallar.
Och nu har jag sett cateringfirman till filmen Sahara, så nu kan jag lägga mig för att sova
Godnatt Göteborg. Godnatt Wadström. Godnatt världen.
Det är en känsla som du lämnar när du vänder bort din blick
08.32 går tåget mot Göteborg där jag ska på styrelsemöte och umgås med favoritpojkarna Bullen och Johannes. Jag vet inte vad jag gav mig in på när jag gick in som vice ordförande i UNGiKÖR, men det löser sig säkert.
Och visst är det ironiskt
att jag var rädd att såra dig
när det sedan blev tvärtom
Jag vet att du kanske läser detta och jag är ledsen om jag orsakar smärta för dig med dessa ord. Och förlåt för att jag gråter när jag skriver detta inlägg, för jag vet att det inte var din avsikt. Men jag är ledsen, det var försent för att båda skulle ta sig helhjärtade ur det här.
Men jag vill att du ska veta, att jag inte ångrar någonting, bara det faktum att jag bara låter dig gå.
Vi fick inte ens ett ordentligt farväl. Jag åker imorgon
Det är ett fritt liv
Ja, kanske sårade jag lite fler hjärtan än jag behövde när jag bestämde mig för att åka upp till Norrköping i en vecka till, men det fanns en hel del hjärtan här som helades när jag återvände, så kanske går det på ett ut.
Men jag gjorde det inte för någon annan, jag åkte för att jag behövde det. Jag är en individ, som gör det jag vill och behöver. För det är ju det, det handlar om i slutänden, att aldrig handla efter någon annans önskan, utan att alltid göra det för sin egen skull. 
Puss
Det är den som är vilsen, som finner nya vägar att gå
Det är okej
Hur ska jag förklara? Dagarna flyter samman till en då de ser likadana ut och där Skalman som emellanåt tar sin rundvandring i trädgården är det enda som bryter mot den trista vardagen. Solen hånskrattar åt mig, men jag får åtminstone lite solbränna. Och klockan lever sitt egna liv och ibland när jag inte tittar, tror jag att den tickar tillbaka en halvtimme eller så.
Det kommer ta längre tid att vänja sig än vad jag trodde, för det är inte bara att öppna dörren och gå ut och så är alla där. Nej, nu måste man ta bussen eller bilen för att ta sig till närmaste sällskap, om man inte nöjer sig med mamma och pappa, som för övrigt är väldigt trevligt sällskap.
Jag vill inte älta, för jag vet att det kommer nya dagar fyllda med äventyr och nya människor att dela minnen med, men jag saknar verkligen Borgen. Jag saknar livet där. Och framför allt så saknar jag min familj. Min Borgenfamilj.
Men jag oroar mig inte, för jag vet att vi möts igen. Någonstans, någon gång i framtiden, men Borgentiden är en tid jag alltid kommer bära med mig, så ännu en gång tackar jag för allt det stället har gett mig. Vad ni som befann er där med mig gett mig! Tack!
Snart väntar Sibylla på mig och om tolv timmar är jag i Norrköping igen och det kommer att bli toppen! Vi syns snart! :)
Take me away
Jag vill känna en ilning längs ryggraden
och hud som knottrar sig
under mina fingertoppar
Vill ha dig här inatt
However long, it's just too long until we meet again
Behöver jag ens säga något mer?
Det här är slutet på resan och början på en ny
Figeholm E.J.
Lång sovmorgon och strålande solsken hela dagen, kan det ha blivit bättre? Så jag har lapat sol och börjat läsa på boken från teaterlärarna och detn verkar riktigt lovande! Och kanske att jag till och med fått till en liten solbränna. Att jag sedan var ute och sprang idag är något som jag förstår kommer få många att trilla av stolen, det var nästan så att jag gjorde det när jag insåg vad jag gjort. Och ska vi vara riktigt ärliga, det var inte så farligt tråkigt i alla fall. Näst intill skönt. Och nej, jag är inte sjuk. Eller kanske lite, det beror på vad man menar.
Imorgon väntar Bonita och en tur i skogen. Hoppas därför på bra väder även imorgon
Nu. Finns det? För när jag sa nu, så var ju det nyss. Kanske är nu bara skarven mellan då och snart. Men då var ju förr och det kan vi inte göra något åt. Och snart är ju om ett tag och det vet vi inget om. Så nu är ingenting, men samtidigt står det för allt. För nu är ju hela tiden.
(minst etthundratioochenhalv)
