Ja, som ni kanske alla redan vet så hade vi, ungdomsrådet i UngiKör, en opera i våras. Om ungefär en månad är det dags igen, då på en körledarkonvent. Därför sitter jag och lyssnar lite emellanåt till några av låtarna och inser att jag glömt bort mer än hälften.

Illa nog kommer det inte bli samma sak som i Stockholm. Vi är inte hela styrkan och måste därför sätta in reserver. Men det löser sig säkert:)

Med stråkkvartettens musik och vår skönsång i öronen gör jag nu en nostalgitripp.

Partyparty! Jag och Johan i strålkastarljuset i vår fantastiska outfit

Repetion roar alla

Jag och Johan i sängkammarscenen. Nattygsbord: Erika Lampa: Gert

Bild från premiären. Alla mot Anton/Hampus

Som sagt, roande repetioner

Premiär. Tjejkompisarna emot Felicia/Elin

Linslus #2 och #1

Repetion, vi roar så gott vi kan

Ja, vi hade super på repetionerna :D

Det är med ett tungt hjärta jag skriver detta inlägg

Efter en hel vecka med URKarna så åkte jag hem igår. En resa som jag kunnat vara utan. Det har varit en händelserik och ganska intesiv vecka, båda fysikst och psykiskt. Framför allt för killarna, som varit utan sömn i några nätter på grund av korkade tyskar, som delade rum med dem. En händelserik vecka också med det vanliga, irritation och små intriger. (Jadå, vissa tröttnade på varandra redan efter någon dag)
Men ändå en helt underbar vecka, med sömnlösa nätter och evighetslånga dagar, som på något konstigt sätt gick alldeles för fort. Alldeles för fort...

Nu är jag alltså hemma igen. Föreställningarna gick det lite till och från med ibland, men oftast väldigt bra. Men det är ändå med tungt hjärta jag sitter här på mitt rum och skriver. Jag har vetat det länge, men vår älskade Johannes ska sluta och vart vår historia ska fortsätta, det kan vi inte förutse, men jag är redo att kämpa! <3
Det hela blev inte mycket bättre när Bullen, som jag under veckan lärt känna lite närmare (haha), också berätta att han förmodligen skulle sluta.

Ni såg mig aldrig gråta, ni fick inte se ens en tår, för jag är sådan som inte gråter framför någon annan. Men inom mig brast hela min värld. Inte bara för att jag skulle åka ifrån er, utan också av rädsla för vart vi skulle ta vägen härnäst. Vart framtiden skulle leda oss.

Jag saknar er så grymt mycket allihopa och vill inget hellre än att träffa er snarast! Tack för en underbar helg, fyllt med glädje, skratt och gott sällskap! Pussen!

Holy crap
Snart prov
Vill inte skriva
för jag kan inte

Nu är det bara en vecka kvar
Sen kommer URK: arna
träffas ännu en gång
Denna gången bli det inte
alla tre musketörer
utan bara två

Inget roligt utan dig, Erika
Men vi får väl roa oss så gott vi kan

Ärligt talat vet jag inte
riktigt vad vi ska göra
Ingen opera
men mycket lek och skoj
och det som URK  gjorde förr
Vad det nu är (;

Men det blir nog kul
Vi syns om en vecka! (: