Jag vill känna en ilning längs ryggraden
och hud som knottrar sig
under mina fingertoppar


Vill ha dig här inatt

Jag låter någon annan klok människas ord tala



"Jag skulle ha tagit ett pistolskott
för din skull, en gång i tiden
och kanske än idag

men du behöver inte mig
och jag behöver inte dig, längre

så ta alla våra minnen
och gör dem till era,
du förtjänar det."

Carolina Edwinzon

Jag saknar dig, vännen

Jag vet inte vem du är, jag känner dig knappt
Jag vet inte vart du växte upp
Jag vet inte vad din pappa heter
och jag vet inte om du haft tandställning när du var liten

Men jag vet varje drag i ditt ansikte
Jag vet varje litet guldstänk i dina ögon
och jag vet att något hände den där kvällen
i maj för länge sedan 
Och hjärtat talar sitt egna språk

Det kryllar inte av sådana människor
som man skulle kunna ha den där
direktkontakten med
där bara ett ögonkast
är en stålvajer i darrning

Det kanske inte gick nån sån
i din klass i grundskolan
eller stod och spanade en fredagskväll
på Blå Dragonen
Inte en sådan människa så långt ögat når

Sådan människor är slumpspridda
i längden i tid
och på tvären i världen
Kanske någon hade det som
sitt livs projekt att söka efter dig
fast för tidigt
eller för sent
och på alldeles för avsides plats
från dina fötter räknat

Och du sitter där
på en gulmålad stol
i ett ensligt hemman i kanten av ett kalhygge
Det kanske finns en sju åtta stycken
för dig lämpade människor som
just nu springer upp och ner i ekande
trappuppgångar
med var sin tomma kaffekopp
och inte skulle kunna tänka sig
att låna veteströ
av någon annan
än dig

Och han, den där som är så lycklligt parbildad
han kanske valde så där
som man väljer mellan olika tvättmedelssorter

Gillar den här!
Läs den igen om ni inte fattar
och igen och igen
Ni fattar efter ett tag

Men jag har redan funnit
några av mina lämpade människor
Älskar er allihop ! =)

Jag tog allt
som en gång tillhört dig
och kastade det
i närmaste sopcontainer

Och det sista minnet
rev jag sönder
till tusentals bitar
och spolade ner
dem i toaletten

Det är där du hör hemma nu

Det var så länge sedan nu
det är knappt att jag kommer ihåg
men ändå känns det som igår

Du tillhör mitt förflutna
och det som en gång
kunde kallas vi
är sedan länge glömt

En gång fanns något

som stavades Kärlek
Nu finns inget kvar att hämta
Jag gav upp dig för länge sedan

Jag ber dig
vänd tillbaka
för jag orkar inte
förlora mig i minnen
en gång till

Det är när allt liksom
börjar gå på rutin
allt man gör är
av gammal slentrian
När man vandrar i
samma fotspår från igår
Det är när man fastnar
i gårdagens mönster

Som man kanske borde
ta ett nästa steg ut
våga sig på något annat
testa något nytt
låta nya ord vila i munnan
och finna nya meningar

Det är när man hör
hur det börjar knaka i fogarna
och hur man ser att allt
man en gång byggde upp
sakta faller isär

Det är då man borde
släppa allt
och gå sin egen väg

Inga ord sades

och inga svar krävdes

Det behövdes inte

Vi förstod så bra ändå