Sitter här, tre dagar efter Laserdome, och smärtan är olidlig. Ska man vara otränad så ska man. Men roligt var det!

Datorn var på server i fredags hos min käre bror och nu är hela hårddisken på en extern, så som det ska vara. Nu är det vara ominstallationen kvar. Men som jag läste så här lite i efterhand så ska man tydligen kopiera över datorn till en skiva det första man gör. Eller hur de nu menade. Men det är inte så lätt för en relativt oteknisk människa att veta det. Tur att man har bröder som kan och vet saker jag själv inte förstår eller hanterar.
Gårdagen var härlig och Jonna och jag svängde förbi skolan ett på natten. Bara för att vi kan.

Men nu, åter till ritbordet. Nya societeten behöver lite nya klädidéer.



Frisyren från gårdagen (som visserligen inte syns så bra :p)

Så då var man Träl till societeten då

Idag var första mötet med gamla och nya fadderiet. Men än är det några veckor kvar tills vi blir societeten på riktigt och till dess är vårat namn Trälarna. Våra poster är dock satta och här sitter nu spex- och lekansvarig. Och straffansvarig! Så nästa års nollor, vi kommer få det awesome nästa höst!

Nya kursen verkar intressant, men ack vad svårt att läsa litteraturen när folk gömmer undan referenslitteraturen. Den enda man har tillgång till när man varit lite för snål för att köpa böcker. Så en vädjan till er kära idioter, gör inte det. Vi andra har också uppgifter att skriva.

Over and out

Jag sitter handfallen i mitt kök med en dator som begär omskötsel jag inte kan ge den..

Be mig att laga cykeldäck, byta däck på bilen eller byta glödlampa, för det kan jag fixa. Måla om och skruva ihop Ikeamöbler är också något jag kan hantera. Räkna med binära och imaginära tal, jag klarar biffen. Men att ominstallera min dator, jag ser redan innan jag ens försökt hur den sprängs sådär lite så att det bara låter mmmpft! och sedan låter en rökstrimma söka sig uppåt från platsen där modekortet sitter. För det är vad som händer med tekniska prylar som faller i min ägo. Så jag vågar inte chansa. Jag sväljer min stolthet och ber om hjälp från de som kan. Men jag har fått en del nitlotter där ja, så det kanske blir så att jag får ta chansingen ändå. Blunda och trycka och be en bön till gud och hoppas på det bästa att allt går vägen ändå.

Vem vet, den här gången kanske jag faktiskt lyckas.



Men imorrn är det overall på och faddermöte! :)

Ett år sedan

För nästan exakt ett år sedan fick vi veta våra pjäsgrupper. Ett år sedan Carl-Erik kom fram och frågade om jag ville byta pjäsgrupp. Ett år sedan jag satt uppe hos en god vän och singlade slant om det. Det var då för ett år sedan tiden började komma ifatt mig och viskade att slutet var nära.
Nu sitter jag med på opponeringar där målet är att stryka medhårs så gott man kan, läser om gamla gubbar och deras teorier, tentar om och lyssnar på pedagoger och grunkar som nu fått veta sina pjäsgrupper.
Jag är nyfiken och spänd på att se årets pjäser, men det skaver lite i hjärtroten när jag ser dem. Jag vet egentligen varför, men det finns ingen återvändsgränd. Bara nya avfartsvägar och det är kanske de som kan leda oss alla tillbaka på samma väg igen.

Man kan få drömma ibland faktiskt

Det är något med mig och morgonen som inte riktigt klickar. Och det är något med mig och morgonen som gör att jag får stressa hela vägen trots att jag hade gott om tid från början för att inte bli sen, vilket i alla fall kan hända att jag blir. Det är sällan jag ser den vackra morgonen alla pratar om, för att jag antingen drar mig kvar i sängen tills den är över eller så är mina ögon bara små springor som gör den väldigt suddig. Och det händer alltför ofta att min kropp vant in rörelsemönstret när man stänger av klockan och gör det automatiskt utan att jag ens behöver vakna.

Jag är ingen morgonmänniska, har aldrig varit och kommer förmodligen aldrig att bli det heller. Det är då man behöver ta till drastiska åtgärder, för att inte hela dagen ska gå passerad. Teorierna är många och lösnigarna allt fler för att lösa detta. Vänner till mig säger åt mig att ställa klockan längst bort i rummet för att jag måste gå upp och stänga av den, men vart finns det roliga i det? Sen finns de som har berättat om en klocka som är som en helikopter och flyger iväg när klockan går igång och hämtas tillbaka för att stänga av larmet. Och om en annan som är ett exploderande pussel som måste pusslas ihop för att det ska sluta ringa. Med en inneboende nörd och ett smått materalistiskt beteende så är någon av de klockorna som är de ultimata. Visserligen skulle jag förmodligen bara klara av två eller kanske tre dagar med någon av dem, men ack vilka roliga morgnar jag skulle få. Eller snarare kanske den som sitter i rummet bredvid och lyssnar på alla svordomar och skit jag skulle ösa ur mig..

Dags för uppdatering inser jag

Blommorna mår rätt okej sen jag kom hem. Malin har återvänt till Småland och ska vidare till utlandet imorrn igen. Jag är nästan klar med projektarbetet. Varit på seminarium och föreläsningar. Tappat bort självdisciplinen. Kommit en halvtimme försent till gruppmötet. Träffat en Matilda. Börjat göda mina gruppkamrater. Haft pluggkväll. Kommit med i Societeten och nästa socionomnollors fadder. Sitter nu i Stockholm, ensam på ett vandrarhem, för att Johannes var tvungen att åka hem till sig och de vuxna gått och lagt sig. Imorgon fortsätter styrelsemötet.

Jag vet. Jag gör som jag brukar när det finns saker jag behöver sluta tänka på. Fyller på med ännu mer, varenda minut, för att slippa fokusera på något annat. En dag kommer jag, om ingen hinner stoppa mig i min framfart, att springa in i en imaginär vägg. En jäkla smäll kommer det bli.

Men det tar vi då, ett steg i taget bara så löser sig allt :)

Gott nytt 2011 får man väl säga då

Jag och min bror är nog rätt galna ibland och vissa kanske skulle säga rätt uttråkade eller rastlösa, men att vi suttit dagar i rad och försökt lära oss teckenspråk är ett bevis på just det. Skrattat och fumlat med händer och fingrar om vartannat, för vissa av försöken har varit rätt misslyckade, men vi har ju rätt roligt åt det.

Egentligen borde jullovet vara lite över för mig, men jag fantiserar fortfarande ihop en vardag full av ledighet och startar det nya året med att skjuta upp allt måste-måste-göra och gör sådana där roliga saker istället. Bra början, jag som tänkte att jag skulle sluta med det och skaffa lite mer självdisciplin det här året. Hittills går det.. sådär. Men att fika med vänner, sjunga med kören och gå hundpromenader är faktiskt mycket roligare än att skriva om kvinnor på arbetsmarknaden. Kommer ändå ingen vart. Tänker så det knakar och hoppas fortfarande på att orden vill skriva sig själva på pappret. Det gör de inte, så jag får väl ta tag i det. 

(Vackrast är att våra kära föreläsare jämt tjatar om att vi ska titta ur så måna perspektiv vi kan, för endast ett räcker inte och så ger de oss gruppen kvinnor, för tredje gången. Genus är det jag kan bäst nu, just so you know) 

Vill förövrigt meddela att jag inte avlagt några större löften i år, mer än att jag då kanske skulle skaffa mig lite självdisciplin. Men med tanke på hur bra det gick förra året, så kanske jag ska ta mig en funderare över detta.

Men nu, fokus. Kvinnor, arbetsmarknad, makt. Go! Tänk, tänk, tänk...