Pluggapluggapluggugugga

Tentan närmar sig med stormsteg och seminariet inför fredag känns som en hel hemtenta. Därför borde jag läsa en och annan anrtikel och förbereda mig och även läsa in mig lite på de olika politiska partierna som jag inte kan ett dyft om, för att kunna diskutera om Sverige är på väg mot ett välfärdssamhälle eller inte. Vart är alla politiska nördar när jag behöver dem?! Det är dags att tillkalla experthjälp från Västkusten!
Borde leta lite mer i litteraturen kanske, men det är så mycket man borde som aldrig blir av ändå.

Förlorade mig i minnen idag igen, glada minnen som fick mig att skratta till så teet kittlade mig i näsan, men samtidigt så kändes det lite tomt. Känner mig fortfarande lite vemodig och saknig. Det brukar sitta i, i några dar. Tur att det snart är jullov.



De säger att det som en gång varit sönder aldrig mer kan lagas helt och till fullo igen, men ibland kanske det bara är som att bryta ett ben. Efter ett tags vila är det starkare än någonsin. En dag kanske vi möts igen

Både glad och ledsen åt en grej

 

Återvänder ständigt till gemensamma minnen som jag aldrig kan få tillbaka och glömmer allt för ofta bort vad som är viktigast just nu. Att minnas allt det där fina, men våga släppa taget och skapa nya minnen, med människor jag fortfarande tycker om och med människor jag kan tänkas tycka om senare.

 

Jag tror jag känner mig lite vilsen bara, men jag vet att det går över. Man behöver vara vilsen ibland för att hitta nya vägar.

Jag ska nu berätta en liten historia om hur min (och en väns) dag har sett ut


Det började nog redan igår kväll, eller låt oss säga inatt. John Blund glömde återigen bort min lilla två i Norrköping och jag somnade runt småtimmarna. Fyra timmar senare var jag på språng igen, mot skolan för grupparbete. På vägen, missar jag spårvagnen och blev några minuter försen. Trodde jag, som tur var hade vi sagt kvart över nio. Dagens uppgift där var att försöka lista ut vad seminariet på onsdag egentligen handlar om. Detta kämpade vi med till lunch, utan större framgång. Vid lunch så gör jag en Anna och tappar självklart ut hela min lunch över bordet. Efter så fortsatte vi jobba och lyckas på något sätt få ihop något bra.

Jag går ner till stationen för att säga hejdå till Erika och när jag möter upp henne på cafeét berättar hon om sin dag dittills. Hon hade vaknat och softat och diskat och packat och gått ner till spårvagnen. Där hade hon tappat sin mobil så den gått i tusen bitar och batteriet hade farit ut på vägen och nästan blivit överkörd. Nu satt vi alltså där på stationen och väntade på tåget, som blivit några minuter försent. När det blev dags gick vi ut och ställde oss ute och stod där när tåget rullade in. Vi kramades och säger adjö och tåget stannar och Erika går iväg mot sin vagn. Och precis när hon hinner fram så är dörrarna stängda och hon bestlutar sig för att trycka på knappen. Dock åkte den iväg tillsammans med tåget. Mot Stockholm. Utan Erika. Så där stod hon nu, återigen med mig vid sin sida som näst intill låg på marken av kramper i magen. Erika går in och funderar över vilket tåg hon nu ska ta, senare samma kväll eller nästa morgon. Tillslut bestäms det att hon skulle åka dagen efter och tillsammans med mig, som fortfarande skrattade så jag höll på att dö, skrev vi en arg lapp och lämnade den på SJs informationsdisk. Efter en halvtimme så är det lite sent kanske att gå och säga till tyckte vi...
Senare på kvällen skulle vi åka in till Munken för att lyssna på en annan vän till mig när hon sjöng. Och för att spara pengar, snåla som vi var, så fördrev vi den sista halvtimmen till spårvagnen vi skulle åka med för att kunna åka på retur sen på Max. På vägen tillbaka från Max sen så slutade hjulen på Erikas väska att rulla så det blev snarare en dragkamp än något annat till spårvagnen, som jag slog vad om att vi skulle missa. Men flyt hade vi för en gångs skull för vi hann ju med spårvagnen. Trodde vi. Vi hann inte ens till Norr Tull förrän de berättade för oss passagerare att det hänt en olycka vid Hagaskolan och därför var vi tvungna att byta till buss. Detta innebar att vi inte kom hem förrän efter sju och då var det bråttom. Hem, dumpa saker, på med varma kläder och ut igen.
Resten av kvällen spenderades på Munken där vi satt och lyssnade på Film- och musikgymnasiets bluesafton. När vi sedan skulle hem, missar vi självklart spårvagnen ännu en gång och får vänta i snöovädret i tjugo minuter innan vi äntligen kommer hem till lägenheten igen.

Dagen har varit lång, nu är det dags att försöka sova igen. Hoppas John Blund kommer ihåg mig och hittar hit. Godnatt världen. Godnatt Erika. Godnatt Wadström.

Puss och hej, leverpastej, tack för mej!

Underbara männiksor, vart har ni varit det senaste halvåret?

Köksbordet var fullt igår kväll, av människor som jag verkligen har saknat. En del av min gamla familj från förr. Människor som gör mig glad i hjärtat och som är som stjärnor om natten. För även om jag inte ser dem emellanåt, så vet jag att de är där. (Det har en av de finaste diamanterna lärt mig)
Vi skrattade, myste och pratade precis som man ska göra när det handlar om kökshäng. Vi drömde oss tillbaka, men levde i nuet. I varandra. För vi vet att vi aldrig kan få tillbaka det vi hade då, men vi vet att vi alltid har varandra och att vi finns här och nu. Och att vi betyder mycket för varandra.
Underbara människor, jag har verkligen saknat er! Jag vill bara samla in små miniatyrer av alla jag tycker om i små askar som jag kan plocka fram ibland och umgås med. Bara vara med.


Ni fattas mig ibland, allihopa


Nu, plugga välfärd.

Pangboomkrasch!

Jag tror att jag inte riktigt kan hantera mitt kaffeintag. Igår blev en sådan där dag med alldeles för mycket av det goda. Sovdags blev lite senare än vad det var tänkt och jag skyller på just kaffet. Hjärnan säger JAJAJA!! kroppen säger neeeej... och jag somnade på föreläsningen idag..

Men vad gör man för att hålla sig vaken, när nästan hela det vakna dygnet, och helst några timmar till, handlar om att läsa all litteratur och jobba inför seminariet nästa vecka. Fritid, det är överskattat. Skulle bara behöva andas. Det händer mycket just nu. Ibland behöver man bara en smäll på käften för att komma i rätt balans igen.

Men imorrn kommer Erika hit och det ska bli awesome! Innan dess får jag väl ta tag i lite böcker.

Men nu, kören. Ska verkligen sätta det här nu. Det är bara en och en halv vecka kvar

Har övergått från kaffe till te istället. För en dag eller två i alla fall



Man kan ju tycka att KörledarMicke kör med oss ibland, speciellt när man inser att man på två veckor ska hinna lära sig ett tiotal sånger man inte alls kan stämmorna på, och varav hälften är låtar är helt okända för mig.

Men just nu är faktiskt det, det allra minsta prolemet här. För nu när tentan är inlämnad och klar så är det bara att sätta igång med nästa kurs och det ligger en hög av litteratur vid min sida som bara väntar på att bli läst. Och mycket är på engelska. Vem är det jag försöker lura egentligen? Jag kan inte engelska så väl som det krävs av mig, än mindre den fackliga engleskan. Vilket man kan tycka är konstigt med tanke på min musikaltiet, eller har jag blandat ihop hjärnhalvorna nu? Men jag slipper i alla fall den danska boken de hade förra året! För är det något språk som är obegripligt för mig, så är det just danskan

I fredagskväll kidnappade jag Matilda från Borgen och deras planerade aktiviteter. Istället så satt vi hemma i mitt kök och myste med kopp te, bakade pizza så hela frysen är full med matlådor nu och såg på film. Jag tycker om henne. Väldigt mycket:)

Men alltså, i Hageby centrum tjugoåttonde november trettonnollnoll sjunger BelCanto julsånger. Så Norrköpingsbor, och även alla andra, kom dit och lyssna på skönsång! Och tar ni er inte ut dit, så titta förbi Värmekyrkan samma dag istället vid sextonnollnoll

Hade bäst!

Fem timmars sömn är för lite, men x antal koppar kaffe håller mig allert

Sov dåligt inatt, det gjorde jag. Drömde konstigt gjorde jag också. Och nu sitter jag och stirrar mig blind på ord som stått där de stått i flera timmar nu. Om arton timmar ska tentan vara klar och inlämnad och jag tvekar. Är det här verkligen vad de vill ha av mig? Orden känns fel. Men det är en omtenta, vad kan de begära av mig?

Östgötatrafiken är bra, det är de verkligen. Spårvagnen går precis utanför och var tionde minut, men hur tänkte de egentligen när de låter båda spåvagnslinjerna gå samma tionde minut? Och hur tänkte de egentligen när de tar pengar på övergång för att man råkar glömma bort att inte trycka på knappen? Livet är fyllt av små mysterier..


Gårdagens kommentar
KörledarMicke: - Altar, måste ni andas?

Omhemtenta

Just, har släpat fram mina gamla böcker från förra kursen och sitter nu vid köksbordet och försöker spy upp sådana där bra meningar och ord som jag knappt själv förstår nu igen. Jag tröttnade redan efter första timmen. Kunskapen finns nog däruppe, men jag får som inte ut det på pappret. Jag svävar ut för mycket. Och tankarna svävar allt för ofta iväg på andra spår. Timing, det är tydligen mitt liv i ett nötskal.

Hörde att snön gör det lite svårt för folk att ta sig fram på vägarna (eller alldeles för lätt kanske) och ber er med bil att ta det lite lugnare på vägarna. Jag vill faktiskt inte hitta er i dikte eller ens höra att ni hamnat där igen. Tack på förhand kära ni.

För övrigt har jag nog sett serien Avatar alldeles för lite, för jag tyckte filmen The last Airbender var helt okej. Smått sur över att det var första filmen av några till och inte så nöjd med 3Deffekten. Men glasögonen var snygga

Ord ord, glid ner i mina fingrar till tangenterna och skriv er själva!

Ska man vara oallmänbildad, så ska man väl

Mitt manlighetskomplex fick sig dock en törn på köpet, när jag sedan fick veta vad en molotov cocktail var. Så går det när man inte håller sig uppdaterad. För övrigt överlevde jag tentan utan att spilla allt för mycket blod och Lagboken samarbetade för en gångs skull med mig. Som tack fick han en klapp på ryggen och en plats i bokhyllan.

Dagens aktivitet var overallinvigning och jag tror att jag räknar mig med en förkylning efter det här. Nej, jag hade inte för lite kläder på mig, det var vädret som var lite för kallt för aktiviteterna de anordnat. Glida på blöt pressening, doppa huvudet i vatten och mjöl, rulla i blött gräs. Ni ser själva. Jag är bara glad att vi slapp tonfisken, men måste erkänna att rödbetssalladen sätter sina spår både i doft och färg.
Vattentornet blev det sen, efter en kort tur till pizzeria. Och när man ändå är igång och inviger sina overaller, så varför inte ta den lite krångliga vägen över lite stenmurar och genom leriga skogar? Det var i alla fall min och Jontes åsikt. Gruppen tyckte väl inte om oss sen, men pizzorna var i alla fall inte kalla när vi kom fram. Det handlar om att välja här i livet. Jag och Jonte valde varma pizzor

Imorgon gör jag Linkan farlig med bror min. I alla fall biografdelen och Lambohov:)

Nu sova. Gnatt.

Eftersökes: Ett Lissabonfördrag

Femton timmar kvar nu och jag byter gärna liv med någon annan som inte ska skriva tenta. Sitter och klappar lagboken på ryggen med ena handen och pratar snällt med honom, bara för att han ska samarbeta med mig imorgon. Den andra handen bläddrar i böcker om principer, Eu-rätt, processer, straffrätt och letar en ersättare på internet till min pocketbok som ska föreställa Lissabonfördraget. Jo, för jag fick låna den av min svägerska, men är lite osäker på om den verkligen kommer godkännas och tänkte därför ha med mig ett ersättare, men internet har inget Lissabonfördrag till mig. Och utan den är lagboken inte riktigt komplett!

Sitter också och tänker att jag minsann kan det här och om jag bara får frågor att besvara så kommer allt falla på plats. Eller det är i alla fall vad jag hoppas på.

Nä, men det är klart att jag klarar den! Jag och Svenska Lagar kommer segra stort över tentan! Heja oss!

Svenska Lagar ligg! Sitt! Visa dig..! Öppna dig..?

Lider av tidsbrist, lite sömnbrist, även en del självdisciplinbrist. Glömmer bort att andas ibland också, så lägg till syrebrist. Nej tentaplugg är inget att rekomnedera och tentan kan dra dit pepparn växer, för jag vill inte se den!

Amanda och jag hade en eftermiddag för oss själva och vi myste ordentligt. Tog en sväng i staden, kikade i butiker, fikade på Kuriosa, åkte spårvagn, tittade på You&I med fel bildinställningar, lagade mat och pratade tills samvetet lite tog vid. Jag fick vara den där fastern jag drömt om att få vara emellanåt.