A fresh start




Den här bloggen håller inte längre
Jag börjar om
Med massa ny inspiration!

http://scifigma.blogg.se/




Men jag går inte isär när jag går med dig

Inom en vecka
har jag blivit utsatt
för inte mindre än tre
inhackningsförsök
på min dator

och jag vill bara säga

Det är ingen idé!
Jag är inte dum i hela huvudet
och dessutom är varken
själva datorn eller innehållet
särskillt attraktivt

Så ni kan sluta försöka nu


Annars rullar livet på
och ikväll är det Impro som gäller

och Lage har inte gjort sig
förtjänt att få följa med

Jag ser pojkar som gråter och flickor som tar dem i hand

Det som hände i Norge igår
är fruktansvärt
fruktansvärt

och jag är glad
att den enda jag kände där
lever och mår bra


Jag kan inte säga
mer än så
Det finns som inga ord
som kan beskriva
den overkliga känslan

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13365988.ab

Ett ljus tänds här i Smålandsskogarna

Jag får liksom ingen ordning


Tack Marieborg för all teaterkunskap du gett mig! Det var allt för nu. Over and out.


Part of me like breathing

Ett år sedan

För nästan exakt ett år sedan fick vi veta våra pjäsgrupper. Ett år sedan Carl-Erik kom fram och frågade om jag ville byta pjäsgrupp. Ett år sedan jag satt uppe hos en god vän och singlade slant om det. Det var då för ett år sedan tiden började komma ifatt mig och viskade att slutet var nära.
Nu sitter jag med på opponeringar där målet är att stryka medhårs så gott man kan, läser om gamla gubbar och deras teorier, tentar om och lyssnar på pedagoger och grunkar som nu fått veta sina pjäsgrupper.
Jag är nyfiken och spänd på att se årets pjäser, men det skaver lite i hjärtroten när jag ser dem. Jag vet egentligen varför, men det finns ingen återvändsgränd. Bara nya avfartsvägar och det är kanske de som kan leda oss alla tillbaka på samma väg igen.

Man kan få drömma ibland faktiskt

Ibland har jag vaknat på morgonen och gjort det jag ska

Min nya kompis Svenska Lagar och jag kommer inte överens

Sitter i köket och läser som en idiot i min litteratur med Svenska Lagar som ligger bredvid och morrar. Och emellanåt bits han också. Tror att det är sen gårdagen då vi hamnade i brottningsmatch angående lagar som han inte ville visa mig. Så min tanke är att jag ska byta inrikting av yrke helt. Jag ska bli lagbokstämjare.
Känner mig annars väldigt duktig idag då jag faktiskt har läst ganska många sidor i min litteratur, så mycket att omvärlden snurrar lite ibland och jag knappt minns vad jag själv heter för att hjärnan är så fullproppad av text om lagstiftning och mänskliga rättigheter och processrätt och brott och straff att jag anar mig till att jag har en natt med lagboken att förvänta mig. Igen.

Men den här gången ska jag döda tentan, med mina bara händer. Omtenta till mig? Skulle inte tro det! Ska bara försöka få Svenska Lagar att samarbete lite mer med mig. Kanske behöver bli struken över ryggen, så som de gör i någon av HarryPotter böckerna..

Fredagskvällen blev toppen! Med Bawans kläder förvandlades jag till en ursnygg hiphopare, maten var god och sällskapet härligt. Och sittningen blev väl sådär som de brukar bli. Mycket spex och skratt. Avslutning på Trappan och hem med sista spårvagnen. Bättre kväll kunde det nog inte bli.
Imorgon väntar stadsvandring brorsbarnet Amanda. Mys! Vi ska göra massa roligt hon och jag, bara sådant där som tjejer gör ! :)

Så därför borde jag återvända till min litteratur och få några fler sidor igenomlästa, men det är tungt.. Mest i huvudet just nu. Så jag kanske skulle ta och se vad som visas... Aj! Svenska Lagar! Fy dig!

Nåväl, återgå då..

Vi ska plugga socionom!

Nollningen går bra. Jag har ännu inte fått straff för att jag glömt nolleskylten och vi leker en massa med våra faddrar och festeriet. Vet knappt vad jag ska skriva, så jag länkar helt enkelt till faddersidan så får de berätta vad vi gör. Jag vet, ren lathet :)  http://societetennorrkoping.blogspot.com/

Men gårdagen var trevlig. Alla gick vi in för det här med "bad taste" och jag kände faktiskt ganska ful där jag gick omkring på stan med prickigt, rutigt och randigt och det var ju bra. Det var så det skulle vara igår.
Idag fann man oss i folkparken vid grillen igen och trots att vi var få, så hade vi det riktigt bra, tills myggen och kylan kom. Då väntade film på Gripen i värmen.

Så nu är det i princip en vecka kvar av nollningen, och det blir en bra vecka. 



Men jag kan inte sluta jämnföra, det är inte riktigt samma sak




Du kan väl sakna mig ibland





Jag försöker verkligen, men allt jag gör blir tydligen bara fel.
Förlåt att jag inte räcker till







Det där att komma på för sent vad man borde sagt

Operation hårvax

Som om vi inte hade nog att göra så gav sig JohanSebbeKarinochJag oss ut på stan för att leta hårvax som var bra nog för Johan. Annars har vi hunnit med upprop, information, rundvandring på Campus och nu ikväll var det rundvandring i staden som gällde. Trodde jag. Det slutade med tävlingar på olika stationer överallt och ingenstans runt om i staden.
Och gruppen "Akta stolpen" gjorde helt fantastiskt ifrån sig, fem vinster av sex och fadderJohan och fadderSara var mycket stolta över oss! Spexpoäng fick vi överallt också utom hos Kretsn som aldrig riktigt kopplade att vi ökade spänningen med våra fantastiskt dåliga elskämt. Var kanske glappkontakt där någonstans...

Nu ska jag till att sova lite, för imorgon väntar ännu en mer information och ännu mer lek. Och skulle ni någon gång ha tråkigt kan ni ju alltid åka in till staden och titta på oss nollor som springer omkring med orange stege på magen. Väldigt underhållande, speciellt för de som glömt sin skylt


Inatt så drömde jag om dig och det väckte gamla minnen











Jag tänkte ringa dig idag
men jag hann tappa bort orden
innan första signalen nådde fram










De småsmå orden är svåra ord och de hårda orden är enkla ord



Ibland behöver man inte göra så mycket eller säga så mycket, utan bara finnas där




Tack för att ni finns i mitt liv E, J och J! <3 



 


And I'm back there again,






Jag har det bra








men när jag är med dig, känner jag mig som Ikaros sekunden innan han faller






Just nu




är jag bara rädd
att förlora det allra bästa jag har
en ljuspunkt i mitt liv


osäker på om jag verkligen gjorde rätt





och jag skulle aldrig förlåta mig själv
om jag fick dig att gå ifrån mig nu






Det största man kan få, det har jag fått

Och plötsligt insåg jag vad jag faktiskt är på väg att göra, vad jag är på väg att lämna.

Ikväll har jag tittat på film. Den har spelats bakom mitt pannben i ungefär tre timmar nu. Minnesbilder som länge legat gömt i bakhuvudet har letat sig upp från sina gömställen och snurrar runt runt runt i huvudet på mig och just nu kan jag inte få någon ordning alls på dem.

Nog för att jag är på väg att åka ifrån min mamma och pappa, tryggheten genom hela min barndom. Jag ska nu också lämna min älskade, underbara och icke-ersättliga vän Malin. En vän som jag alltid haft vid min sida och bara några hus ifrån mig. Nu ska vi bo i varsin stad.. 
 
Så många underbara minnen vi delar, från den dagen vi träffade varandra på den lilla gräsmattan bakom lekparken på skolan. Allt vi delat genom alla dessa år.
  Minnen spelas upp bakom tårfyllda ögon. Hur vi sprang genom skogen för att leka med varandra. När vi lät dig stanna på middag när du inte ville ha maten där hemma hos dig. Hur vi möttes upp vid kyrkan för att tillsammans cykla till skolan. Hur vi alltid har delat bänkplats. Hur du jagade på mig när vi skulle med bussen. Hur vi liksom skrattade tills samvetet och magkramperna tog över. 
  Det var till dig jag gick när jag var ledsen. Det var till dig jag gick när jag var glad. Det var till dig jag ringde när jag behövde prata och det var dig jag kunde lita på när jag behövde stöd.
 
I nästan femton år har du varit en del av min vardag och även om jag ska flytta ifrån dig nu, så kommer du alltid och för alltid vara min allra bästa och jag kommer aldrig vika från din sida, vad som än händer. Du är min och jag är din, det är så det är bestämt, då för många många år sedan.

Älskar dig darling <3


Och här kommer en sång tillängnad till dig


I just don't know what I'm doing wrong,




-  Andreas, nu är du inte rättvis!
 -  Nej, men det är så det är. Livet är inte rättvist

Ja, så sa en gammal klok lärare till mig för några år sedan. Det jag gjorde då var att blänga surt på honom, vifta bort orden som en irriterande fluga och gå därifrån med förargade steg. Det är inte förrän nu, som jag inser vad de där orden egentligen betyder, nu när jag sett lite mer av världen än vad jag hade sett då. Och visst är det så. Livet är ta mig fan inte rättvist.

   Nu kanske ni tror att jag menar de där små vardagliga orättvisorna, som att "hon har mycket snyggare figur än jag" eller "han får alla han pekar på" eller "han kan det så mycket bättre än jag" eller "hon fick MVG och jag bara VG för samma arbete". Visst är det orättvist och visst stör man sig. Det är sådana där saker som kan förstöra en hel dag och orättvist är det. Det finns ingen som aldrig har tänkt något liknande.  

   Att folk i andra länder ska svälta och också dö för att vi ska överleva och leva väl. Det är orättvist.

   Att en passagerare ska behöva offra sitt liv för att föraren inte kunde hålla sig nykter nog att manövrera bilen och ändå klara sig. Det är orättvis.  

   Att vissa måste fly från det enda trygga de har för att krigen härjar precis utanför dörren, när en annan sitter och oroar sig för att man ska bli av med plånboken på stan. Det är orättvist.

   Att samma person gång på gång misslyckas med allt han eller hon gör, när andra kan rusa på, göra samma misstag och ändå klara sig ur det. Det är också orättvist.

   Att en människa ska behöva utsättas för allt för stora krav och alldeles för svåra val bara för att någon annan ska må bättre. Det är orättvist.
  

Livet är helt enkelt inte rättvist någonstans, det bara är så. Med detta menar jag inte att jag tycker om orättvisor. Tvärtom. Jag hatar dem och det vet jag många fler, som alla. Klart att ingen tycker om att bli orättvist behandlad. Speciellt när det berör en själv.

  Men jag vill tro att människan kan göra varje situation till det bättre, så vill jag tro och jag vet att vi har alla möjligheter i världen till det. Så det är bara att ta och bita i det sura äpplet och göra det bästa man kan. För livets gång kan vi inte ändra, men alla kan vi göra något som kan sudda ut lite av alla orättvisor här i världen.


Danföredanföredopparedan

Dagen har fyllts med olika aktiviteter
och massor med folk
Barn som springer överallt
Andra som springer runt i sista minuten
med alla julklappar,
där även jag är inräknad
Därför har jag för andra gången idag
tagit min tillflykt hit
bara för att få andas ut
och bara vara med mig själv.

De traditionella kroppkakorna
har förflyttats från julafton de senaste åren
I år åt vi dem idag, danföredanföredopparedan
Nice, måste jag erkänna
Hela familjen var samlad och
nästan hela grytan blev uppäten
Fatta hur populära kroppisarna är i vår familj

Nu är det 36 timmar tills jag ska jobba
Herregud
Det här kommer aldrig sluta väl!
Snälla Carro! Jag ber dig på mina bara knän!
Du kan åtminstone jobba med honom!

Suck,


Dålig dag,



Imorse vaknade jag på fel sida
Allt har varit trååkigt idag

Ja, det var väl allt.

Sorry,

Jag är världens mest sämsta bloggare genom tiderna!

Ledsen! Jag ska skärpa mig!
Att jag säger att min sida har strulat är vissreligen sant, men jag är också Världens Sämsta Bloggare!  

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0