That's the way the story goes
Jag kom till universitetet tidigt imorse och då stod huset på andra sidan strömmen i lågor. Igen, eftersom att det slutade någon gång vid fem inatt efter vad jag har hört. Så det är väl det vi har roat oss att titta på, mellan all rapportskrivning. Och jag måste erkänna en sak, jag är glad att vara i grupp men det är sjuuukt svårt att skriva en rapport tillsammans!
En annan kul grej med det här arbetet är att jag hittat en ny vän. Richard. Efter ett samtal och två mail så är vi såå tighta! Det är vad mina kära gruppmedlemmar tror i alla fall, och råkar allt som oftast glömma bort att han faktiskt är upp mot femtioårsåldern och antagligen har familj, men ett tack borde han faktiskt få i vår rapport för han verkar vara den enda som faktiskt brytt sig om att hjälpa oss med vårt arbete.
Ikväll blir det Hageby och middag hos Linnea. Mums för magen!
"2010 ska jag: Våga möta sanningen..." Check
Den här platsen är nån annans
Snart är ännu en vecka avklarad. Upp och ner på den, lite som den klassiska sinuskurvan. Studierna går i rasande takt att jag knappt hinner med, grupparbeten upp i halsen, saker att ta tag i och river upp, täppt näsa och halsont som anföll mig i torsdags, en lägenhet som inte hinns få riktig ordning på, återträff av gamla klasskamrater, ett hem som sakta med säkert börjar avlägsna sig. Behöver andrum.
Gårdagen var riktigt trevlig! Lyssnade på "Carmina Burana" med BelCanto, Kammarkören och Norrköpings synfoniorkster och det var helt fantastiskt! Ilningar längs med ryggraden och ståpäls på armarna. Efter det en snabb vända till teaterimpuls som även de var helt underbara. Sedan en tur till första längenheten, för att sedan senare på kvällen återförenas med kära Borgen i nästa lägenhet. Jag trivs i sällskap, så är det bara.
Ja, väggen ser inte lika flammig ut nu så det kanske går att ha mig som målare i alla fall. Imorrn sätter vi igång nästa grupparbete och jag har fortfarande inte hittat så mycket användbara uppgifter.
J.S. du är en fantastisk människa och kommer alltid vara det för mig. Tack.
Save tonight and fight the break of dawn
Marieborgshelg. Jag sov i överhuset inatt, hos Matilda. Det blev för sent att ta sig hemåt efter en eftermiddag och kväll fylld med prat, skratt, film, köttfärssås och ännu mer film, men jag kan inte påstå att jag klagar över detta. Mysigt är ordet som översätter allt! Det kändes lite märkligt att sova där för jag har långsamt börjat inse att det är inte där jag bor längre. Ändå kändes det lika konstigt som vanligt att gå ifrån Borgen med vetskapen att jag ska gå hem. Nio månader är ju ändå nio månader.
Jag saknar det där stället, det gör jag faktiskt. Antar att det är en känsla jag kommer att bära ett tag till, men en dag kommer jag över det. Och det ligger inte så långt bort heller, så om abstinensen tar vid allt för mycket någon gång så får cykeln rulla mig tillbaka dit där alla fina människor bor.
Nej, imorgon är det hel dag som gäller på skolan. Tjohoo, föreläsningar hela långa dagen med människor från fältet! Ska faktiskt bli intressant att lyssna på. Och sen ropar min kära fondvägg i köket på mig att den vill bli målad, får se till att tysta den önskan tror jag :)
Tack för mig
I gave it all away for one thing
Jag vet inte ens varför jag flyr från dem, jag vet bara att jag rusar i panik så fort jag hör dem andas i mitt öra, i tron om att jag ska kunna få den där blodklumpen i bröstet att börja pumpa som vanligt igen om jag bara springer tillräckligt fort. Och ibland också i tron om att ge mig andrum och njuta av en stunds tystnad, men jag hinner aldrig ens hämta andan förrän jag måste vara på språng igen. Jag är trött på att springa nu. Jag är på rymmen från flykten och låter mig översvämmas och näst intill drunkna i minnen, så djupt begravda att jag knappt visste att de excisterade och så många att de aldrig tar slut. Sväljer dem med saltvatten och önskar att de skulle ta slut någon gång, men ber att de aldrig mer ska lämna mig igen. För även om jag aldrig kanske kommer kunna leva med dem, så vet jag att utan dem överlever jag inte.
Ja, jag blottar och nej, jag är inte okej

Maybe I just heard you wrong
Någon måste äta upp den förbannade fisken!
Börjar tröttna på det här med att vara sjuk. Det är tråkigt. Speciellt när man varit magsjuk, det är ingen som vill träffas då. Märkligt. Och så orkar man nästan inget heller, men det kan faktiskt bero på att jag inte äter så mycket och bara ris och fisk hela tiden för trots att jag faktiskt är frisk nu, så klarar magen bara små mängder av snäll mat just nu. Magsjuka sucks...
Dagen har roat mig med att fixa inför seminariumet imorrn och ja, jag kommer nog långsamt avlida där framme, men I will fake it 'til I make it ända till slutet i så fall, för det är vad jag har lärt mig att man ska göra. Och det här påminner mig hela tiden om monologarbetet vi hade i våras. Kanske ska gå upp och bara köra utan att kunna texten utantill. Eller kanske ska jag göra som på Annas lektioner och gå upp på scenen och bara vara tråkig?
Det är härligt att tänka tillbaka och inse att jag kommer nog ha ganska bra nytta av teatern i ryggsäcken.
Jag må ha en spis och en tv och en mikro och en diskmaskin, men sådana där nymodigheter som dammsugare äger jag inte. Här får man minsann springa omkring och städa undan dammråttor med en hederlig sopborste och skyffel. Inte heller äger jag ett elektroniskt strykjärn som alla andra heller, nej jag har ett från 1876 och jag skämtar inte!
Imorgon får jag fakiskt en dammsugare och ett strykjärn. Då kan dammråttorna springa hur fort de vill, men 1876styrkjärnet är faktiskt inte dåligt måste jag erkänna
Så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
Dagens mat: Fisk och ris
Min mage är fortfarande smått upprorisk även om jag fakiskt räknar mig som näst intill frisk nu, eller inbillar mig, så därför bör jag leva på lite tråkig mat nu ett tag. Som typ fisk. Det är inte okej. Men sockerdricka är gött, det är det :)
Börjar bli lite nervös inför seminariet inför fredag nu faktiskt, med tanke på att jag knappt har en aning om vad vi ska prata om förutom det lilla jag har tagit fram och det vet jag inte ens om det är vettigt. Men det löser sig nog, jag har ju inte gått teater ett år för inte. Fake it 'til you make it! Tjohej, här kommer jag!
Men nu har jag varit sjuk färdigt, för mycket tid att tänka efter. Vill inte, orkar inte.
Pusshej!
But I could never find the words to say
Det är sådana här dagar som man inte vill vara ensam och självständig, sådana här dagar när man ligger i feberfrossa utan att kunna ta en panodil. Jag vet ju att den ändå inte skulle stanna i magen så länge eftersom att jag också ligger med magsjuka, men det är väl så det blir när man låter sitt immunförsvar nå sin botten. Tjugo timmars sömn på fyra dagar är nog för lite för att hålla det på topp.
Lyckades ändå på något sätt ta mig till affären och köpte lite sockerdricka. Så det är vad jag har levt på idag, sockerdricka och en deciliter ris. Känner vilken stark insats jag gör inför seminariet på fredag, stressen över högen med böcker att läsa och förberedelserna inför fredag river i mig, men jag är sjuk. Måste tillåta mig att vara det. Kanske har energi att fixa det imorrn.
I helgen var jag förövrigt i Stockholm tillsammans med URK och vi fick äntligen vårt mål klart för oss, det som vi har försökt att komma fram till i snart tre år. Heja oss! Men sen hade vi som vanligt väldigt roligt med lekar och lite sång också! Så tack för en härlig helg!
Nu så får tv:n underhålla mig för kvällen och så ska jag försöka krya på mig.
Alis volat propriis
Och att jag hittade de tre grabbarna Grus från SoCer på Världens var ingen större överraskning för någon förutom SoCergrabbarna själva som svor högt att vi hittade dem så snabbt. Inte svårt enligt mig när ledtråden löd: "Hela tellus är välkomna". Bara för det så fick jag sitta och spela UNO med SebbeJonteOchDanne ett tag medan de andra i gruppen sprang runt och letade grejer. Rättvist, javisst!
Men jag fick sedan spela massör och massera halva fadderiet och Jonte, berätta sagan om "Trans och Freta", fråga Mipho om vi fick låna djungelKim som fyrbent djur, gräva fram mina Litas, hitta en sten och visa lite av mina trosor som världens ände, så jag tror att jag drog mitt lass till laget i alla fall.
Dessutom var vi med om Nolleskyltmassakern igår. Sockärringarna kom och mätte och tittade på våra skyltar och de som hade otur fick vara med om såpan, hammaren och spik eller självaste sågen. Ja, skyltarna var vackra efter det och vissa fick lagas med lite tejp. Min skylt lyckades, trots sitt härjade utseende efter x antal cykelturer och annat bra betyg och klarade sig igenom utan vidare.
Nu sitter jag med en kopp te och min bok, ska nog minsann ta mig igenom den ikväll, trots tidig morgon imorrn. Tidigt, för tidigt. Åtta med akademisk kvart. Hur ska jag klara detta.. ?
Tillåt mig tillägga att Wille är en riktigt bra kille:)

Reachin' for the phone 'cause I can't fight it anymore
Jag vill fylla mig med mod
och be dig komma hit
Vi ska plugga socionom!
Men gårdagen var trevlig. Alla gick vi in för det här med "bad taste" och jag kände faktiskt ganska ful där jag gick omkring på stan med prickigt, rutigt och randigt och det var ju bra. Det var så det skulle vara igår.
Idag fann man oss i folkparken vid grillen igen och trots att vi var få, så hade vi det riktigt bra, tills myggen och kylan kom. Då väntade film på Gripen i värmen.
Så nu är det i princip en vecka kvar av nollningen, och det blir en bra vecka.
Men jag kan inte sluta jämnföra, det är inte riktigt samma sak
Du kan väl sakna mig ibland
Jag försöker verkligen, men allt jag gör blir tydligen bara fel.
Förlåt att jag inte räcker till