Det är som en käftsmäll varenda gång, när ska jag någonsin vänja mig?

Det har blivit lite som lugnet efter stormen nu några dager så här efter tentan. Finns några artiklar jag borde läsa, men jag har lite ignorerat dem och gjort sånt som jag verkligen velat göra. Och behövde. Jag har varit på teater, på trappan och umgåtts med andra studenter, umgåtts med underbara människor ute på Borgen och lyssnat när några av dem spelade inne i stan igår och allt har varit awesome! Samtidigt som det inte känns som det ska.

Just nu är jag i stort behov av en stor varm kram som vet precis vad den menar, samtidigt som jag bara vill stänga in mig i lägenheten och ruttna på en stol ifred. Men så kalla mig Fröken Svår då.