En vecka med massa att göra. En vecka upp och ner, men mest upp faktiskt. Massa upp.

Lugnet själv har varit och stannat över här hos mig, en av de få som verkligen kan stilla min själ, så pass att jag faktiskt hunnit andas. Stått vid min sida när jag stridit mot minnen som kommit för nära inpå. Jag kommer aldrig kunna tacka henne nog.
Ja, så veckan har varit riktigt bra, med lite flashbacks, men det är sånt man får ta. Och jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjorde i onsdags. Sådär mycket att man får som kramp i magen och skulle någon hört oss då, så hade man frågat sig hur gamla vi egentligen var.
Gratis teater blev det också, och det är inte nejtack! Familjen var riktigt bra och jag är nöjd faktiskt. En helt fantastisk pjäs som var välskriven med många roliga inslag i sitt allvar.

"Men då kanske vi ska börja kalla dinosaurierna för världens urbefolkning då?"

Och trots att morgonen idag gick precis käpprätt åt helvete, så blev jag glad och lättad över det där telefonsamtalet tidigare idag och det var efter det någon gång som världen slutade kämpa mog mig. Det var väl oron som släppte antar jag


Men ikväll sitter jag själv och bara tar det lugnt, för mitt eget bästa. Näsan rinner som en fontän och jag är inte riktigt frisk och någonstans blev det för mycket. Men jag är snart tillbaka på banan igen.