48timmarsjulafton är nu över och jag är nöjd, förutom det där med tomten. Julafton kom han inte till tre vuxna barn som satt uppe redan klockan ett på julaftonsnatten och väntade, och när han väl kom tillbaka på juldagen med en kvarglömd säck var jag kallad till jobbet. Det är märkligt. Mycket märkligt alltihop.
Men lika glad för det är jag. Bara bra saker som verkligen kommer att komma till nytta i mitt hem i Norrköping och saken nu är väl hur jag ska få hem allt. Vill också varna min kära grupp att jag kommer att övergöda er, men ni har inget val. Någon måste ju testa alla trettioen recept på kladdkaka jag har i min nya bok. Andra frivilliga kan ju höra av sig, så löser vi det. Dessa recept bör betas av en efter en och jag klarar det inte själv.
Och parentes. Att se och känna på en Ipad hjälper inte att önska en sådan ännu mindre. Snarare tvärtom, behovnivån ligger nu på: VILL HA! MÅSTE HA! Vi får se hur det blir med det.

Men gladast är nog barnen. Hela dagen har det lekts och busats runt och underhållit oss på alla dess sätt och vis. Nu ligger Vilma, det lilla livet,  i sängen här bredvid mig, utschasad och snusar. Hon har för övrig berättat för oss hela dagen att "tungan hitter hast". De är ju fantastiska de där små, lyckliga mig som har dem som brorsbarn och förgyller dagen. Men vaknar Vilma inatt igen och glatt säger: "Godmorgon!" så får jag överväga att ta tillbaka det där med fantastisk.

Imorgon är en ny dag. Snö och spark väntar på oss, så tack och godnatt mina vänner!