Det är tomt och tyst här

Nästan alla har åkt hem till sig nu, och kvar är endast mammapappajagochandreas. Men i helgen hann vi med en hel del galenskaper, det blir lätt så i vår familj. Vi tog en tur på sparkarna igår, och mer perfekta kan inte gatorna bli för spark som det är här nu. Nerkörd snö utan sand på. Vi tog oss alltså iväg och skulle åka ner för en av de brantare backarna här. Jag tror ni redan nu ser vart den här historien slutar för det är rätt typiskt mig. Jajemen, i en snövall. Filmbeviset finns att hitta på ansiktsboken. Och jag erkänner, det var rätt roligt.

Mobiltelefonen har fått krupp och jag har funderar om det inte är för att jag inte ägnar allt för mycket tid åt den längre. För det händer allt oftare att jag lägger bort den och inte ser till den på flera timmar. För någon dag sen bara så startade den ett alarmet 08.45 då klockan var 17.30. Och tendensen att starta om sig blir allt vanligare. Brodern min påstår att det blir så när man är curlingförälder. Det är väl så
Och ja, den nördiga materalistiska sidan av mig tittade fram nu i helgen när jag såg min andra brors Ipad. Behovsnivån steg till max och jag vill verkligen ha. Tanken att inte behöva skriva ut artiklar i samma utsträckning är lockande, men jag har annat att prioritera tyvärr. Så den får förbli ögongodis tills vidare.