Underbara männiksor, vart har ni varit det senaste halvåret?

Köksbordet var fullt igår kväll, av människor som jag verkligen har saknat. En del av min gamla familj från förr. Människor som gör mig glad i hjärtat och som är som stjärnor om natten. För även om jag inte ser dem emellanåt, så vet jag att de är där. (Det har en av de finaste diamanterna lärt mig)
Vi skrattade, myste och pratade precis som man ska göra när det handlar om kökshäng. Vi drömde oss tillbaka, men levde i nuet. I varandra. För vi vet att vi aldrig kan få tillbaka det vi hade då, men vi vet att vi alltid har varandra och att vi finns här och nu. Och att vi betyder mycket för varandra.
Underbara människor, jag har verkligen saknat er! Jag vill bara samla in små miniatyrer av alla jag tycker om i små askar som jag kan plocka fram ibland och umgås med. Bara vara med.


Ni fattas mig ibland, allihopa


Nu, plugga välfärd.