Jag ska nu berätta en liten historia om hur min (och en väns) dag har sett ut


Det började nog redan igår kväll, eller låt oss säga inatt. John Blund glömde återigen bort min lilla två i Norrköping och jag somnade runt småtimmarna. Fyra timmar senare var jag på språng igen, mot skolan för grupparbete. På vägen, missar jag spårvagnen och blev några minuter försen. Trodde jag, som tur var hade vi sagt kvart över nio. Dagens uppgift där var att försöka lista ut vad seminariet på onsdag egentligen handlar om. Detta kämpade vi med till lunch, utan större framgång. Vid lunch så gör jag en Anna och tappar självklart ut hela min lunch över bordet. Efter så fortsatte vi jobba och lyckas på något sätt få ihop något bra.

Jag går ner till stationen för att säga hejdå till Erika och när jag möter upp henne på cafeét berättar hon om sin dag dittills. Hon hade vaknat och softat och diskat och packat och gått ner till spårvagnen. Där hade hon tappat sin mobil så den gått i tusen bitar och batteriet hade farit ut på vägen och nästan blivit överkörd. Nu satt vi alltså där på stationen och väntade på tåget, som blivit några minuter försent. När det blev dags gick vi ut och ställde oss ute och stod där när tåget rullade in. Vi kramades och säger adjö och tåget stannar och Erika går iväg mot sin vagn. Och precis när hon hinner fram så är dörrarna stängda och hon bestlutar sig för att trycka på knappen. Dock åkte den iväg tillsammans med tåget. Mot Stockholm. Utan Erika. Så där stod hon nu, återigen med mig vid sin sida som näst intill låg på marken av kramper i magen. Erika går in och funderar över vilket tåg hon nu ska ta, senare samma kväll eller nästa morgon. Tillslut bestäms det att hon skulle åka dagen efter och tillsammans med mig, som fortfarande skrattade så jag höll på att dö, skrev vi en arg lapp och lämnade den på SJs informationsdisk. Efter en halvtimme så är det lite sent kanske att gå och säga till tyckte vi...
Senare på kvällen skulle vi åka in till Munken för att lyssna på en annan vän till mig när hon sjöng. Och för att spara pengar, snåla som vi var, så fördrev vi den sista halvtimmen till spårvagnen vi skulle åka med för att kunna åka på retur sen på Max. På vägen tillbaka från Max sen så slutade hjulen på Erikas väska att rulla så det blev snarare en dragkamp än något annat till spårvagnen, som jag slog vad om att vi skulle missa. Men flyt hade vi för en gångs skull för vi hann ju med spårvagnen. Trodde vi. Vi hann inte ens till Norr Tull förrän de berättade för oss passagerare att det hänt en olycka vid Hagaskolan och därför var vi tvungna att byta till buss. Detta innebar att vi inte kom hem förrän efter sju och då var det bråttom. Hem, dumpa saker, på med varma kläder och ut igen.
Resten av kvällen spenderades på Munken där vi satt och lyssnade på Film- och musikgymnasiets bluesafton. När vi sedan skulle hem, missar vi självklart spårvagnen ännu en gång och får vänta i snöovädret i tjugo minuter innan vi äntligen kommer hem till lägenheten igen.

Dagen har varit lång, nu är det dags att försöka sova igen. Hoppas John Blund kommer ihåg mig och hittar hit. Godnatt världen. Godnatt Erika. Godnatt Wadström.

Puss och hej, leverpastej, tack för mej!