Part of me like breathing

Ett år sedan

För nästan exakt ett år sedan fick vi veta våra pjäsgrupper. Ett år sedan Carl-Erik kom fram och frågade om jag ville byta pjäsgrupp. Ett år sedan jag satt uppe hos en god vän och singlade slant om det. Det var då för ett år sedan tiden började komma ifatt mig och viskade att slutet var nära.
Nu sitter jag med på opponeringar där målet är att stryka medhårs så gott man kan, läser om gamla gubbar och deras teorier, tentar om och lyssnar på pedagoger och grunkar som nu fått veta sina pjäsgrupper.
Jag är nyfiken och spänd på att se årets pjäser, men det skaver lite i hjärtroten när jag ser dem. Jag vet egentligen varför, men det finns ingen återvändsgränd. Bara nya avfartsvägar och det är kanske de som kan leda oss alla tillbaka på samma väg igen.

Man kan få drömma ibland faktiskt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0